Fru talman! Först vill jag säga till Yvonne Ruwai-
da att hon får lyssna när jag ger svar på frågorna. Jag
har inte talat om Labour som opposition. Självklart är
arbetarpartiet Labour, som medlem av regeringen,
delansvarigt för det som nu händer. Jag talade om
fredsrörelsen, Peace Coalition, och dess ledare Yossi
Beilin. Dem har vi de stora kontakterna med.
När det gäller Labour har naturligtvis inte minst
ledaren för Labour, Ben-Eliezer, som också är för-
svarsminister, ett stort och djupt ansvar för det vi har
sett hända de senaste veckorna.
Till både Murad Artin och Yvonne Ruwaida
skulle jag avslutningsvis vilja säga att jag tror att vi
alla kan dela er frustration för att inget händer. Pro-
blemet är att om vi agerade ensamma - och ni har
heller inga förslag på hur vi ska agera ensamma utom
att vi själva ska ha sanktioner - skulle det inte ge
något resultat på israelisk politik. Jag tror inte att ni
heller tror det.
Enda sättet att försöka få ett resultat är just att vi
agerar gemensamt i EU, och att EU tillsammans med
FN, USA och Ryssland försöker sätta en press på
Israel. Inte heller EU, som agerar ensamt, har den
yttersta möjligheten att förmå Israel att leva upp till
säkerhetsrådets resolutioner. Enda möjligheten att bli
starka är att vi agerar gemensamt.
Som jag sade tidigare är det inte för att USA är
neutralt och inte väljer sida och kan medla som vi
tycker att USA:s engagemang är viktigt. Det är just
för att USA öppet är och har varit en allierad till Isra-
el, och därför inte bara kan påverka Israel utan i det
här läget har ett direkt ansvar för att påverka Israels
regering att följa internationella resolutioner. Jag
räknar med att vi kommer att fortsätta att driva på för
att USA ska ta det ansvaret.
Vi får också förutsätta att den fredsrörelse som
finns i Israel, alla de fredsvänner som faktiskt finns
där, också lyckas få ett gehör i den allmänna opinio-
nen i landet så att vi kan få en utveckling i Israel som
bejakar en palestinsk stat och en fredlig uppgörelse.