Herr talman! Den prioriteringsutredning som lig-
ger till grund för föreliggande betänkande tillsattes av
fyrpartiregeringen. Utredningen under ledning av
professor Jerzy Einhorn har gjort ett värdefullt arbete,
och för första gången har man slagit fast gemensam-
ma grundläggande etiska principer för vården. Detta
har också medfört en fördjupad diskussion om priori-
teringar, både hos sjukvårdspersonalen och hos all-
mänheten.
För Sverige har det under många år varit en he-
derskod att kunna erbjuda alla en adekvat vård, men
allt oftare har vi i den politiska debatten fått höra att
många tycker att det är ett föredöme att Sverige kun-
nat dra ned mest på vård och omsorg. Givetvis måste
vi se till att vården ges på det bästa och mest effektiva
sättet, för då får vi ut så mycket som möjligt av skat-
tepengarna, men det finns en gräns.
Herr talman! För att jag skall kunna känna stolthet
över att vi rationaliserar måste jag samtidigt kunna se
att alla människor får den vård och omsorg de verkli-
gen behöver. I socialutskottets betänkande finns det
mycket positivt. Det finns mycket av principer som
jag är stolt för att jag har fått vara med om att arbeta
fram. Jag tänker på de olika åtgärderna för vård i
livets slutskede som inte nog kan betonas och som jag
också berörde i mitt inlägg under debatten om förra
betänkandet. Jag tänker på de etiska principerna i
förhållande till ålder, som jag tycker är oerhört viktiga
frågor, och jag hoppas, herr talman, att det med den
här utgångspunkten kommer att finnas anledning att
ändra på även åldersgränsen inom LSS-lagen, som jag
har tagit upp ett antal gånger. Åldern 65 år som enda
anledning till att ta bort en rättighet ser jag inte som
förenligt med den här lagen.
Herr talman! Jag skall redan nu yrka bifall till re-
servation 2. Den handlar om resursbehovet. Det finns
många vackra, fina, vällovliga ord här. Säkert är alla
dessa skrivningar oerhört bra för människor i olika
situationer. Men det som är avgörande är ju inte vad
det står i våra dokument, vad vi fyller hyllorna på
våra rum med eller vad vi fyller en lagbok med, utan
det är ju när det blir verklighet för den enskilda män-
niskan som det verkligen fyller en funktion.
Herr talman! Jag är övertygad om, och vi kristde-
mokrater är övertygade om, att för att alla dessa vack-
ra ambitioner skall bli verklighet krävs det resurser.
Vi har ju under de senaste åren genomgått en oerhörd
effektivisering i Sverige, och det har säkert varit nyt-
tigt att vi har tittat över organisationsformer som inte
har varit helt bra.
Men någonstans måste vi inse att vi måste få ett
resurstillskott. Människor som är svårt sjuka i livets
slutskede måste ha människor som vårdar dem. Det
räcker inte med apparater och fina tekniska utrust-
ningar, utan det är människan i mötet med en svårt
sjuk som ger vårdkvalitet.
Vi kristdemokrater har ju under flera år yrkat på
olika resurstillskott, och jag är glad att det hittills
verkar som om det skall bli ett resurstillskott i vår-
budgeten. Jag är oerhört glad för att våra ambitioner
har tagits ad notam. Och därför, herr talman, tror och
hoppas jag att de tillskott som av allt att döma kom-
mer till kommuner och landsting verkligen skall få bli
en grund för att de principer som har slagits fast skall
bli verklighet. Jag tror också att vi då får en värdigare
vård, inte bara inom de områden där vi kan bota utan
även där vi kan lindra och underlätta för människor.
Herr talman! Jag yrkar alltså bifall till reserva-
tion 2.