Herr talman! Jag har inget annat yrkande än ut-
skottsmajoriteten, men jag vill ändå ta tillfället i akt
att göra riksdagen uppmärksam på några frågeställ-
ningar som rör den motion som jag, tillsammans med
fyra andra unga socialdemokratiska kvinnor, väckte
tidigt i våras.
Sjukvårdsdebatten har i alla tider varit fokuserad
på sjukdomar som i första hand har berört eller drab-
bat män. Därför är det mycket glädjande att det i
Sverige har tagits initiativ till den största forsk-
ningsinsatsen någonsin i världen kring kvinnors hälsa.
En av de vanligaste kvinnosjukdomarna i Sverige
är osteoporos - eller benskörhet, som den också kal-
las. Det är om denna som jag och de övriga fyra har
motionerat.
Varje år drabbas 70 000 svenskar, mestadels
kvinnor, av frakturer beroende på benskörhet. Till
detta faktum kommer att svenska kvinnor drabbas
oftare än andra kvinnor runt om i världen. I dag vet vi
att varannan kvinna kommer att drabbas av frakturer
till följd av benskörhet innan hon fyller 50 år.
Den moderna livsstilen med färre jobb som kräver
fysisk aktivitet, ökad rökning bland kvinnor och dåli-
ga kostvanor har lett till att problemet med benskörhet
har ökat dramatiskt.
Med hjälp av förebyggande rådgivning och andra
folkhälsoinsatser kan antalet kvinnor som drabbas av
benskörhet minskas drastiskt. Detta skulle spara stora
summor för samhället på sikt och givetvis minska
många människors lidande.
Enligt professor Bengt Jönssons beräkningar kos-
tar benskörheten samhället ca 2,5 miljarder kronor per
år. En enda höftledsoperation mindre innebär att
landstingen, som redan i dag har en ansträngd eko-
nomi, sparar 150 000 kr. I Sverige görs årligen
18 000 höftledsoperationer. Det handlar alltså om 3
miljarder kronor per år endast för den här typen av
benskörhetsfrakturer.
Herr talman! Benskörhet är en vanlig sjukdom,
men den är särskilt otäck på det sättet att den ofta inte
upptäcks och behandlas. Många kvinnor har brutit
benen åtskilliga gånger innan de ens har blivit erbjud-
na en utredning om osteoporos. Kunskapen hos all-
mänheten om sjukdomen är dålig. Den måste förbätt-
ras om vi vill bryta den negativa trend som har funnits
i över 30 år. Många äldre kvinnor med tydliga tecken
på sjukdomen vet inte ens om att de bör uppsöka
vård.
Insatser kan göras för att begränsa sjukdomens
skadeverkningar när den väl har uppstått. Hela tiden
kommer det fram ny och bättre medicin, men det är
hos de unga kvinnorna som den verkliga insatsen bör
göras. Det behövs t.ex. hälsoupplysning, med början i
skolan. Unga kvinnor som röker, bantar och lever ett
stillasittande liv under tonåren kan få betala ett
mycket högt pris när de blir äldre.
Herr talman! Att förebygga, diagnostisera och be-
handla osteoporos ger stora vinster för patienten, de
anhöriga, de som slipper bli patienter men också för
sjukvården, kommunerna och socialförsäkringssyste-
met.