Alkoholpolitik

Herr talman! Efter detta utskottsvarv i debatten får

det väl från min sida mest bli några reflexioner.

Betänkandet är nog så traditionellt, möjligen re-

ducerat i textmängd och i övrigt med viss brist på

kreativa åsikter. Utskottet hänvisar till vad man har

sagt tidigare, och det är ofta grund för avslag på

många motioner, som tydligen utskottsledamoten

Rinaldo Karlsson efter närmare studier kan tänka sig

att ansluta sig fram mot hösten. Jag tar det som ett

hoppfullt tecken.

Utskottet säger sig vara överens om att alkohol-

problemet är, som det ofta uttrycks, vårt största soci-

ala och medicinska problem. Men det är långt ifrån

att därifrån dra slutsatsen att insatser skulle behövas

utöver de många byråkratiska insatserna - kommit-

tédirektiv, uppdragen att samordna och inte minst

förskjuta uppdraget till regional och lokal nivå. Bara i

kommittédirektivet för Alkoholkommittén räknas det

upp nästintill hela det svenska organisationslivet och

de kooperativa och kommersiella instanserna. Så det

är inget forum eller ingen ansvarig person som skulle

undkomma att vara direkt apostroferad av riksdagens

socialutskott.

Kommittén har ett uppdrag att över minst fyra år

arbeta med sin uppgift. Det sägs att de prioriterade

målen enligt handlingsplanen ska fullföljas. De sex

stycken punktrubrikerna i handlingsplanen nämns av

utskottet på s. 11. Det är bra saker och påminner

mycket om de alkoholfria öar som jag pläderade för

första gången på 1980-talet.

Det gläder mig, herr talman, att denna politiska

prosa nu också finns i utskottsbetänkande, t.ex. att

ingen alkohol ska förekomma i trafiken, på arbets-

platser eller hos blivande mammor under gravidite-

ten. Det känns väldigt bra att det också sägs att alko-

holdebuten för ungdomar ska skjutas upp, att vi ska

minska berusningsdrickande och att det ska ske i fler

alkoholfria miljöer.

Man ser det här samtidigt som alkoholkonsumtio-

nen, den registrerade, den spontana och oregistrerade,

den svartlistade och den egentillverkade sammantaget

är mycket större, bredare och djupare alkoholflod, än

under någon gång under de senaste hundra åren. Där-

till kommer att utbudet och konsumtionen har gått

ned till alltfler och yngre grupper. Man kan ju undra

om det är värt med detta fältrop om att uppväxttiden

ska vara alkoholfri och att alkoholdebuten ska skjutas

upp. Men under den senaste tioårsperioden har ut-

skänkningstillstånden i stort sett fördubblats. Utbudet

har formen av både happy hours och krögare som

tävlar om att ha s.k. lockpriser för att vinna ungdom

också för varor som är tydligt statsprisreglerade.

När det sägs att det inte ska vara alkohol på ar-

betsplatser kan man undra om det går ihop med det

utbud som nu annonseras över våra TV-apparater i

detta hus.

Min fråga till utskottet blir: Kan alkoholfria ar-

betsplatser också gälla Riksdagshuset under tjänstgö-

ringstid? När den lagstiftande församlingen å ena

sidan påbjuder en socialt ansvarsfull hållning för både

det kommersiella och det privata livet är det förmod-

ligen en felaktig signal, som det uppfattas, att nu är

det fritt fram att dricka alkohol på parlamentarisk

arbetstid.

På ett område har den folkliga förståelsen och ac-

ceptansen vuxit, och det är att man har tagit trafik-

nykterheten på större allvar. Det beslut som fattades

för ett tiotal år sedan om att sänka gränsvärdet till 0,2

promille har haft goda effekter som nu bl.a. andra

länder diskuterar. Norge är ett sådant exempel, och

diskussionen i Europa pågår för fullt. Hör och häpna

att alkohollandet Portugal på allvar diskuterat att följa

det svenska gränsvärdet och kräva trafiknykterhet

med gränsvärdet 0,2 promille, alltså i detta alkohol-

tyngda land!

I dag kom en rapport från motororganisationen

MHF som har kartlagt följderna av rattfylleridomarna

och funnit att de påföljder av domarna som riksdagen

förutsatte numera inte sker. Jag tycker att det finns

anledning för statsmakterna att syna lagtillämpningen

beträffande rattfylleridomar.

Med detta, herr talman, vill jag ha sagt att signal-

värdet har en mycket stor tyngd. Det gäller att få

harmoni mellan lära och leverne därför att människor

i allmänhet och ungdomar i synnerhet följer de lev-

nadsvanor vi tillämpar och inte de mer eller mindre

alibin som vi anses hålla oss med i de formella skrif-

terna eller högtidstalen då socialt ansvar utkrävs av

oss, och då blir det kanske enbart torr riksdagsprosa.

Jag tror, herr talman, att våra ambitioner, nedsatta

på pränt i utskottsbetänkande nr 6, kräver mera av

vardaglig mänsklig koppling. Drogfrågorna, inte

minst alkoholen som är den stora marodören när det

gäller att skörda hälsa och liv, måste ifrågasättas mer

konkret.

I likhet med tidigare år blir man med årets betän-

kande bekymrad över de många moderata reservatio-

nerna. De går som tidigare i en enda riktning - att

göra alkoholen mer tillgänglig, gärna billigare och

avstå från flera politiska insatser mot alkoholdrycker-

na. Man kan säga att det för övrigt är sex partier som

står för en annan linje. Och de är också, som jag tidi-

gare sagt, kritiska till att dessa goda intentioner stan-

nar vid en nog så lam handlingslinje.

Jag tror att vi alla skulle behöva fokusera oss mer

på folkhälsan och inse att om giftsubstansen hade

varit något annat än alkohol hade vår svenska nuva-

rande lagstiftning och fiskala aktörer slagit till snabbt

och hårt mot det som äventyrar människors hälsa och

livslängd.

Det gäller att å ena sidan stoppa framstötar som

gäller ett fritt-fram-förhållande, som man ofta finner i

moderata motioner, och å andra sidan komma ur den

närmast förlamning som råder bland den stora majo-

ritet som stöder en ansvarig alkoholpolitik men som

agerar alltför svagt. Det återstår väldigt mycket att

göra. Jag hoppas att regeringen och ansvariga instan-

ser tar itu med att verkställa det som utskottet har

bjudit till men som man inte tillräckligt tydligt har

markerat utifrån handlingsplaner. Det räcker inte bara

med planer, det krävs framför allt handling.

Totalkonsumtionsmodellen har bekräftats gång på

gång i de internationella vetenskapliga studierna.

Senast var det i Londonprofessorn Griffith Edwards

verk Alkoholpolitik för bättre folkhälsa. Där medver-

kar också internationellt kända svenska auktoriteter

som professor Anders Romelsjö och professor Thor

Norström. Utvecklingen i Europa är helt annan än

vad som refereras i flera av förslagen till en förslap-

pad alkoholpolitik som vi av och till tycks oss se.

Hösten år 2000 antog vinlandet och EU-

medlemmen Portugal en helt ny alkoholpolitik grun-

dad på insikt om alkoholens skadeverkningar, beho-

vet av minskad totalkonsumtion och med starka re-

striktiva inslag. Politiken utformas steg för steg med

stöd av en restriktiv grundsyn från olika hälsosekto-

rer. Som jag sade talar man nu på allvar om att sänka

gränsvärdet för alkohol i trafiken till den nivå som vi

har i Sverige, dvs. 0,2 promille.

I vinlandet Frankrike har politiken under en följd

av år stegvis medfört införande av allt strängare reg-

ler i syfte att minska konsumtionen, bort från alkoho-

linslag i skolorna, allt strängare promilleregler i trafi-

ken, strängare restriktioner för alkoholreklamen än

vad vi har i Sverige, erkännande av sambandet mellan

alkohol och narkotika. Politiken har gång på gång

initierats av social- och finansministerierna. Frågor

om alkoholens skadeverkningar hamnar nämligen

senare på finansministerns bord även i ett vinland.

Den franska restriktiva alkoholpolitiken får ett starkt

stöd av den franska läkarkåren, och resultatet är fak-

tiskt gjädjande. Men det stöder definitivt inte den som

hänvisar till att Sverige borde montera ned en socialt

ansvarsfull alkoholpolitik. I Frankrike har vinkon-

sumtionen räknad som ren alkohol per capita sedan

1960 halverats, medan vi här i Sverige under samma

tid fyrdubblat den.

Herr talman! Till sist tillåter jag mig frågan: Vil-

ken utveckling är den riktiga - den franska med en

minskad konsumtion eller den politik som leder till en

ökad konsumtion? Är det EU:s fel att det har gått

galet? Ja, både Rolf Olsson och Marianne Samuels-

son vädrar sin internationella negativism om att

svenska problem med alkoholskador skulle vara ett

EU-påhitt. Jag tror att det i grunden är ett svenskt

hemmatillverkat problem.

Allra sist en gång till: Förslaget om att avveckla

monopolet leder lätt tanken till att det skulle vara ett

ofrånkomligt EU-krav. Även här är sanningen den

motsatta. Det var inte dåvarande EU-länder som

krävde det för att släppa in Sverige, det var inte

kommissionen som krävde det. Tvärtom var det en

svensk livsmedelshandlare som uppbackad av alko-

holintresserade gick till EU-domstolen och försökte

upphäva monopolen. Resultatet blev inte bara att han

förlorade, domstolens dom har räckvidd i hela EU.

Detaljistmonopolet utformat som det svenska är där-

med lagligt i varje EU-land.

Herr talman! Det var mina reflexioner med något

överskridande av den tid som jag beräknade när jag

anmälde mig på talarlistan i går.