Fru talman! Den svenska alkoholpolitiken har un-
der de senaste åren genomgått många förändringar,
alla i en uppluckrande riktning. I stort sett varje beslut
har fattats under förevändning av att det är nödvän-
digt med anpassningar av olika slag. Alla beslut har
ännu inte trätt i kraft. Vi kan samtidigt konstatera en
ökad konsumtion och tilltagande problem bland ung-
domsgrupperna. Detta är bekräftas också av nyligen
presenterade undersökningar, nu senast bland Stock-
holmsgymnasister.
En del av de alkoholpolitiska förändringar som
riksdagen har beslutat om har också delvis genom-
förts under förevändningen av att minska konsumtio-
nen av smuggelsprit och svartsprit. De mätningar och
skattningar som har gjorts under senare tid visar inte
på någon signifikant minskning av dessa tillskott till
totalkonsumtionen medan den legala alkoholförsälj-
ningen slår alla rekord.
Det hade varit enkelt att vid detta tillfälle räkna
upp konsekvenser och ökade risker på grund av de
alkoholpolitiska beslut som fattats under innevarande
mandatperiod. De flesta torde dock vara ense om att
det inte går att vrida tiden tillbaka och att fokus i
stället bör riktas på vad som kan göras för att minska
konsumtionen och därmed alkoholskadorna.
Särskilt bör insatser göras bland ungdomar för att
dessa inte ska hamna i ett alkoholberoende. Alkohol
har även visat sig vara en inkörsport till ännu farliga-
re droger. Vi kommer senare i vår att behandla nar-
kotikaproblematiken, så därför avstår jag från att nu
utveckla kopplingen mellan alkohol och övriga dro-
ger.
Arbetet för att minska alkoholkonsumtionen
måste inriktas på att nedbringa alkoholbruket i unga
år. Detta är långsiktigt den mest effektiva åtgärden
för att nedbringa alkoholism och alkoholskador.
En senareläggning av alkoholdebuten minskar
kraftigt risken att senare i livet fastna i ett missbruk
och i en hög alkoholkonsumtion. Forskare har funnit
att 40 % av dem som börjar att dricka alkohol för 15
års ålder förr eller senare får alkoholproblem. Fre-
kvensen sjunker till 25 % hos dem som väntar till 17-
årsåldern, och i 22-årsåldern är siffran 10 %. Om
ungdomars alkoholdebut kan senareläggas är således
mycket vunnet.
Det måste fastläggas att barn och ungdomar har
rätt till en drogfri uppväxt. Det är vårt ansvar som
vuxna och föräldrar att ge det uppväxande släktet en
så god start i livet som möjligt. Det borde inte vara
svårt att bilda enighet kring detta även om det gäller
alkohol.
En senareläggning av ungdomars alkoholdebut är
inget som kommer av sig självt, utan det fordrar
medvetna insatser såsom attitydpåverkan och vuxna
föredömen. Föräldrar och andra vuxna i ungdomars
omgivning har oftast störst möjlighet att påverka
unga människors relation till alkohol och andra dro-
ger. När detta inte räcker måste samhället på olika
sätt sätta in stöd och hjälp till dem som så behöver
Fru talman! Undersökningar och studier har visat
att det finns brister i kommunernas missbruksvård
och brister i samverkan med primärvården och andra
av landstingen anlitade vårdgivare. Flera metoder
inom missbruksvården har visat sig vara mindre ef-
fektiva. Givetvis måste den vård som ges vara funge-
rande, beprövad och resurseffektiv.
Ett annat stort problem är den brist på fungerande
samverkan mellan kommuner och vårdgivare som
finns. Missbrukare hamnar ibland i gränslandet mel-
lan den vård som finansieras av landstinget, exempel-
vis avgiftning, och det ekonomiska åtagande som
kommunen är beredd att betala för, exempelvis reha-
bilitering.
Det finns alltför många exempel på missbrukare
som efter avgiftning återförts till kommunen utan
någon rehabilitering för att efter en tid återkomma till
avgiftningsenheten. Det är ett resursslöseri och en
oacceptabel behandling av människor i behov av
vård.
Förutom brister i samverkan har många kommu-
ner för små resurser till befintliga behov, vilket visar
sig bl.a. i för få vårdplatser för missbrukare.
Vi kristdemokrater har länge påtalat bristen på
vårdplatser på olika nivåer, och har i våra budgetför-
slag avsatt extra resurser till kommuner och landsting
för att skapa bättre förutsättningar för de båda hu-
vudmännen att motverka denna brist.
Förebyggande insatser måste göras på flera områ-
den, exempelvis inom mödravården, barnhälsovår-
den, föräldrautbildningar, skolan, primärvården och
de kommunala folkhälsoråden m.fl. En resurs som
tagits till vara för lite är den kompetens som finns hos
frivilligorganisationerna. Dessa når dessutom ofta
grupper som de offentliga aktörerna inte kan nå. Vi
kristdemokrater anser att samhället på ett mer aktivt
sätt bör stödja ideella organisationer och låta dessa
bidra med insatser inom sina kompetensområden.
Detta gäller särskilt i frågor som rör alkohol och
droger, där de med sin kunskap kan bidra med infor-
mation och kunskapsöverföring.
Ett exempel på detta är det samarbete som inletts
mellan IOGT-NTO och idrottsrörelsen och drivs
under beteckningen Attityd. Man gör nu gemensam
sak för att nedbringa alkoholbruket bland ungdomar.
Då många ungdomar är aktiva inom någon idrott är
kontaktytorna för projektet stora. Vi kristdemokrater
ser gärna fler liknande initiativ.
Det finns skillnader i mäns och kvinnors förhål-
lande till alkohol. Detsamma gäller alkoholens påver-
kan på kroppen. Undersökningar har visat att alltfler
flickor dricker mer alkohol. Vi anser att det behövs
insatser för att minska flickors alkoholbruk och att
information om alkoholens skadeverkningar måste nå
fram på ett bättre sätt till kvinnor.
Vi vill också se att en obligatorisk utbildning i al-
kohol införs i körkortsutbildningen.
Till sist, fru talman, står jag givetvis bakom samt-
liga våra reservationer men yrkar bifall till reserva-
tion nr 7.