Herr talman! Det finns flera delar i denna proposition som kommer att utmynna i en rad olika saker. Låt mig först säga att Delegationen för mänskliga rättigheter har fått ett uppdrag att utreda vad kravet om att främja, skydda respektive övervaka konventionens genomförande i praktiken innebär. Det är väl ändå det vi pratar om. Delegationen ska också titta på vem som ska anförtros den uppgiften. Det är klart att man kan komma till en rad olika lösningar där.
Jag anser inte att vi i och med att vi antar denna plan i grunden löser handikappolitiken. Detta är en startpunkt för ett ganska brett arbete där man inte tillför nya rättigheter men ändå ger en möjlighet att pröva en stadga gentemot den svenska lagstiftningen. På det sättet är detta en startpunkt utan en egentlig slutpunkt.
Att vidta alla åtgärder till 2010 är kanske inte möjligt. Jag har inte personligen den tidsplanen. Men man kan konstatera att målsättningen om 2010 kanske inte var realistisk med den takt som reformerna på den tiden genomfördes. Det är väl egentligen mer den gamla regeringens ansvar än den nya regeringens ansvar.
Låt mig påminna Lars U Granberg om det sätt som regeringen arbetat på för att integrera fler på arbetsmarknaden. Det är kanske en av de viktigaste reformerna för att skapa delaktighet och att känna sig behövd i samhället.
Låt mig också peka på den miljard som har satsats på Samhall för att alla människor ska ha ett arbete att gå till. Det är saker som har accelererat den handikappolitik som under många år faktiskt gick åt fel håll.