Herr talman! Den 13 december är för oss i Sverige en särskild dag. Då kommer Lucia och sprider ljus och värme. Kan det bli så att det som hände den 13 december 2006 i FN:s generalförsamling kommer att sprida ljus och värme till personer som vi vet finns men som av olika anledningar inte har samma delaktighet i samhället som de flesta av oss har?
Två rubriker under hösten i en skånsk lokaltidning påminner om detta: Våga se de funktionshindrade! Funktionshindrades rätt till ett drägligt liv.
1 200 000 personer av Sveriges befolkning bedöms ha någon form av funktionsnedsättning. Antalet personer med funktionsnedsättning ökar i takt med en åldrande befolkning. Mellan åren 2000 och 2020 beräknas antalet äldre än 65 år öka från ca 17 procent till 22 procent, och efter 2020 väntas andelen äldre än 80 år öka kraftigt.
Det betyder att allt fler har anledning att fundera över rättigheter för personer med funktionsnedsättning och de viktiga tillgänglighetsfrågorna.
Herr talman! Centerpartiet vill på alla sätt värna om alla människors lika värde, och vi välkomnar dagens betänkande om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Nu gäller det att förverkliga orden till handling. Åtta år har gått på vägen mot målet 2010, ett samhälle tillgängligt för alla, och vi kan då fundera om tidtabellen kommer att hålla.
Låt mig citera några rader från ett elektroniskt informationsbrev från HSO i Skåne, daterat den 8 oktober i år. Så här står det:
"Den 25 september kom regeringen med strategier för ökad tillgänglighet. Dessa strategier kommer nästan 8 år efter att man tog målen för ökad tillgänglighet i Sverige. Det är en skugga som faller över den tidigare regeringen, att man tog fram en nationell handlingsplan men sedan lät den 'sväva fritt'."
Men låt oss nu lämna skuggorna och se på dagens verklighet. Då märker vi att en central del i det handikappolitiska arbetet är att förbättra tillgängligheten. Från det pågående arbetet kan nämnas några exempel.
Regelverket för plan och bygg kommer att skärpas, och det är på gång tydligare regler om enkelt avhjälpta hinder och fysisk planering.
Tillgängligheten i kollektivtrafiken ska förbättras. 150 miljoner avsätts för detta.
Informationen till kommuner, privata byggare och fastighetsbolag ska utökas.
Regler för certifiering av personer på tillgänglighetsområdet ska tas fram. De som ska certifieras kommer inte att få denna benämning enbart med sin utbildning som merit. Det räcker alltså inte att vara ingenjör eller arkitekt, utan man måste också genomgå ett särskilt kunskapsprov.
Under några år har det tagits fram hur viktigt det är att turistmålen görs mer tillgängliga, och då har det noterats att Sverige har en hel del att ta igen jämfört med grannlandet Danmark. Europaparlamentet uppmanar nu medlemsstaterna att koordinera tillgänglighetsinformationen och lägga fram en åtgärdsplan för tillgänglighetsmärkning av turistmål. Detta innebär ett viktigt och stort steg framåt, och nu gäller det bara för turistnäringen att också inse fördelarna med att förbättra tillgängligheten.
När det gäller bristande tillgänglighet och diskriminering vet vi att utredaren Hans Ytterberg nu arbetar med att lämna förslag om hur underlåtenhet att vidta åtgärder mot bristande tillgänglighet skulle kunna regleras som en form av diskriminering. Som tidigare sagts ska utredningsuppdraget redovisas den 31 december i år.
I utredningsuppdraget finns även uppgiften att analysera och ange definitioner av begreppen diskriminering, funktionshinder och tillgänglighet vad gäller skydd mot bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Det är tydligen så att olika definitioner används i olika sammanhang, exempelvis i diskrimineringslagstiftning jämfört med regelverk som plan- och bygglagstiftning.
Herr talman! Vi måste oavsett politisk uppfattning konstatera att handikappolitik länge har varit ett åsidosatt område, men förhoppningen är nu att ratificeringen av FN-konventionen ska ge bättre fart åt arbetet med att göra tillgänglighet till ett samhällsintresse där alla måste ta sitt ansvar. Genom FN-konventionen riktas större fokus på just handikappfrågorna.
Vi måste nu undanröja hinder för tillgänglighet, stärka arbetet med att förebygga och bekämpa diskriminering, anpassa stödinsatserna individuellt och ge barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättning förutsättningar för självständighet och självbestämmande. Det behövs då ett kvalitetsförbättrande nytänkande, en mångfald av aktörer och en större frihet för den enskilde att välja. Det är så vi ska nå målet om ett samhälle tillgängligt för alla.
Låt mig avsluta med att citera några rader från riksdagsförvaltningens policy för tillgänglighet:
"Riksdagen ska vara en arbetsplats där personer med funktionshinder kan arbeta på samma villkor som andra. Det innebär att arbetsförhållandena ska anpassas till människors olika förutsättningar i fysiskt och psykosocialt avseende. Personer med funktionshinder ska kunna besöka riksdagen och ta del av riksdagens information på samma villkor som andra personer."
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.