Fru talman! Det statliga företagsägandet är ganska
omfattande. Sammanlagt hade den statliga företags-
sektorn 1996 exklusive de statliga kreditinstituten en
omsättning om 226 miljarder kronor. Den hade drygt
183 000 anställda. De statliga kreditinstituten hade
föregående år en utlåning om drygt 463 miljarder.
Statens kapital i företagen mätt som andel av justerat
kapital uppgår till ungefär 148 miljarder. Den före-
tagsgrupp som staten är hel- eller delägare till utgör
alltså en betydande förmögenhetsmassa.
Ägande ställer krav. Ägande av företag kräver an-
svarstagande, engagemang och kunskap, och man
måste ta sig tid att sätta sig in i ägarfrågorna. Inte
minst visade bank- och finanskrisen att staten ofta är
dålig som ägare av företag. När krisen kom visade det
sig att man inte hade orkat ta tag i ägarfrågorna. Ett
passivt och dåligt ägande kostar i form av välfärdsför-
luster, pengaförluster och förlorade jobb.
Varför skall då staten äga företag? Det finns eller
har i varje fall funnits många skäl till det. I vissa fall
är det berättigat med statligt ägda företag. I många fall
finns det historiska skäl till att staten äger vissa före-
tag, som t.ex. LKAB och Göta Kanalbolag. Men det
är viktigt att syftet med ägandet fortlöpande redovisas
och att det redovisas för varje företag.
Det finns nämligen sannolikt - eller i varje fall
fanns det när företaget en gång införlivades i den
statliga sfären - ett syfte med att det skulle vara just
ett statligt ägande. Därför borde den årliga redogörel-
sen kompletteras med ett angivande av detta syfte.
Därigenom ges möjlighet till prövning och ompröv-
ning av om syftet har uppnåtts eller kommer att upp-
nås.
Vad är syftet med ägandet i t.ex. Svenska Skogs-
plantor AB? Jag ställde för ett år sedan samma fråga
till Dag Ericson, och jag hoppas att han nu efter ett
års funderande har ett svar. Det hade han nämligen
inte då.
Vilket är syftet med ägandet av den här typen av
företag - av Enator, LKAB och alla de andra företag
som finns med i redogörelsen? Hur skall vi kunna
vara säkra på att man har uppnått syftet när man inte
redovisar det? Allt detta borde framgå av den årliga
redogörelsen, och därför har vi skrivit en fyrpartimo-
tion om saken. Vi har därför också avgivit en reserva-
tion vid utskottets betänkande.
Jag är litet fundersam. Varför är Dag Ericson och
socialdemokratin så rädda för att redovisa detta syfte?
Det vore fullt rimligt att riksdagen gavs en möjlighet
att se vad som är syftet, för att kontinuerligt kunna
ompröva det.
Ägande kräver engagemang. Det tar tid och kraft
från andra angelägna områden. Är det ägarfrågorna
runt Svenska Skogsplantor som näringsministern skall
ägna sin tid åt, i stället för att förbättra företagsklima-
tet och avreglera och förenkla? Hör det till utbild-
ningsministerns viktiga värv att bevaka ägandet av
Svenska Statens Språkresor AB?
Det är ju så att ägande och skötsel av företag tar
tid som annars skulle ha kunnat ägnas åt annan ange-
lägen verksamhet. Det är samma sak med det kapital
som är låst i de statliga företagen. Är det den bästa
användningen för staten av minst 150 miljarder att ha
dem just här? Rimligen borde det finnas många andra
angelägna uppgifter.
Dag Ericson! Vilket är syftet med det statliga
ägandet av alla dessa företag? Varför kan ni inte re-
dovisa det?
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till re-
servation 1.