Fru talman! Vi behandlar nu den årliga redovis-
ningen vad gäller företag med statligt ägande. Det här
är alltså ett ärende som återkommer år efter år för att
vi skall få tillfälle att diskutera hur vi förvaltar våra
gemensamma tillgångar och stämma av situationen
just nu.
Listan över statligt ägda företag är omfattande.
Enligt min mening är den alltför omfattande. Jag
menar att staten inte skall äga företag som är verk-
samma på en konkurrensutsatt marknad. Tvärtom
skall staten dra sig undan där.
Vi har i andra sammanhang föreslagit att företag
på den marknaden skall säljas ut och ägandet spridas
på många händer för att ekonomin skall fungera på
bästa möjliga sätt. Statens uppgift är att besluta om
lagar och regler som skall reglera hur företagen skall
verka och naturligtvis att se till att de reglerna följs.
När man blandar ihop rollerna som spelare och doma-
re bäddar man för många stora problem.
Några av de problemen kan man enkelt utveckla
litet grand utifrån detta faktum. Om ett företag går
hemskt dåligt, hur skall staten som ägare då agera?
Skall man skjuta till medel av de begränsade resurser
vi har att disponera? Skall man ta pengar från ange-
lägna verksamheter som staten upprätthåller?
På samma sätt blir det i en situation när det går bra
för ett företag, när företaget behöver nya pengar för
att investera, för att expandera, för att verka på nya
marknader. Telia har nämnts som ett exempel. Före-
taget behöver stora resurser framöver för att expande-
ra.
Man kan ju knappast förvänta sig att staten över
sin budget i konkurrens med angelägna önskemål
inom vård, omsorg och skola tänker sig att vi som
politiker prioriterar att plocka fram låt oss säga 8
miljarder kronor för att Telia skall kunna expandera.
Här har vi problem. Det är problem om företag går
dåligt, och det är problem om företag går bra. Vi har
naturligtvis ständiga gränsdragningsproblem när det
gäller konkurrensfrågor. Företagen förtjänar aktiva
ägare. För den skull tror jag att det är angeläget med
ägarspridning.
En av de reservationer som är fogade till betän-
kandet bygger på en fyrpartimotion. Vi som motionä-
rer vill att staten återkommer med klara besked om
syftet med det ägande som staten har och om planer
för de företag som vi gemensamt äger i dag för att vi
skall få tillfälle att öppet diskutera det.
Jag hoppas att Dag Ericson i sitt anförande öppet
kommer att diskutera den här frågan. Vilka är skälen
till att vi inte öppet skall redovisa varför staten äger
företag, vilket syftet med ägandet är, och vilka planer
man har för framtiden?
Varför skall inte detta redovisas för riksdagen?
Jag tror att det skulle vara angeläget för att vi på bästa
sätt skall hushålla med de begränsade resurser vi är
satta att förvalta.
Jag vill yrka bifall till reservation nr 1.