Fru talman! Jag kan inte ta upp alla punkter, för då måste jag också prata om vad jag är emot att göra, eftersom jag vet att Thomas Strand har fel.
Den första delen gäller samverkan. Det är precis vad jag har pratat om. Det var vår ambition i förra forskningspropositionen. Vi har nått en bit på väg, och vi kommer att fortsätta. Det är grönt - vi jobbar åt samma håll.
Svält inte ut de mindre högskolorna! säger Thomas Strand. Nej, det gör vi inte. Men ska vi nå framsteg måste alla göra vad de är bra på. Därför måste alla som ska vara kvar i den konkurrens som finns mellan dem som ska arbeta med detta hitta sina nischer.
Inom alla områden kommer det alltid att finnas de som springer om och är säkrare. Varken Thomas Strand eller jag får ju, fru talman, vara med på olympiaden, och vi får inte ens tävla när det gäller att dansa. Någonstans är det de bästa som får göra det.
Yngre forskare har vi jobbat med. Det finns mer att göra för deras trygghet men också för de äldre. Jag vill inte ha någon åldersdiskriminering, inte ens när det gäller forskare.
UVK jobbar vi båda gentemot. Men jag tror inte på en kommitté i 12, 13, 14 eller 15 år. Jag tror på ett ämnesråd. Men det var Socialdemokraterna som en gång i tiden ville ha en kommitté för att hitta en kompromisslösning.
Stärker våra globala kontakter gör vi - vi bara tutar och kör. Där hoppas jag att vi ska bli starkare.
Sedan var det genusforskningen. Ja, alla människor är lika värda. Men den senaste forskningen, som vår hjärnforskare Martin Ingvar har pekat på - jag hoppas att också Thomas Strand läser om det - säger att vi män och kvinnor faktiskt är lite olika. Det kanske vi är också när det gäller forskningen. Men alla ska ha samma möjligheter och alla ska tävla på lika villkor.