Fru talman! Jag menar att det finns en polarisering med den proposition som kom för fyra år sedan. Det blir mer fokus på akademisk grundforskning, som är bra. Låt mig säga det igen så att det inte missförstås. Men vi måste också fokusera på den tillämpade forskningen. Det är viktigt.
Jag har tagit med mig två inspel från Svenskt Näringsliv. De nämner att det måste skapas konkreta incitament inom universitet och högskolor för samverkan med näringslivet och det omgivande samhället. I dag finns inte tillräckliga incitament, nämner Svenskt Näringsliv. Industrirådet är också inne på samma spår när man säger att det måste finnas en ökad samverkan mellan industri, akademi och forskningsinstitut. Det här är två inspel i mängden som lyfter upp samma sak.
När jag möter näringslivets företrädare lyfter de upp att man i dag blir inbjuden på universitetens villkor. Nu handlar det om att hitta tillbaka till inte de gamla branschprogrammen utan tänket om att sitta vid samma bord, problemformulera, analysera och komma fram till vad man behöver satsa på. Där har staten och politiken en viktig roll. Det finns vissa centrala och globala framtidsutmaningar som vi måste lösa för svensk del och för hela världens överlevnad.
Det var därför jag nämnde några saker som är viktiga för oss. Vi har satt upp 2 miljarder under fyra år för att hantera dem. Det är skillnaden mellan våra politiska inriktningar.
Jag är glad om Emil Källström ser att det finns en obalans och att man vill rätta till den i propositionen. Det skulle jag välkomna.