Fru talman! Jag tycker att Betty Malmberg smiter undan mina grundfrågor. Varför tillåter ni att en rännil av forskningsanslagen går till de fyra unga universiteten och 13 högskolor? Den frågan ställde jag, men den smet Betty Malmberg undan.
Hade Betty Malmberg lyssnat på mitt anförande skulle hon ha hört att jag inte sade att vi ska ha tillbaka branschprogrammen, utan jag talade om nya samverkansmodeller. Jag talar nämligen regelbundet med IF Metall. Det är en viktig nyansskillnad.
När det gäller samverkan vet jag inte vilka Betty talar med. I
En vitbok i färg
tar sex lärosäten upp problemet med att de får för lite forskningsanslag. En lösning är att öka anslaget från 8 000 till 25 000 per student.
Låt mig nämna Jan Nygren, styrelseordförande i Högskolan Väst, Anna Götlind, ordförande i Sveriges universitetslärarförbund, och Sigbritt Karlsson, rektor för Högskolan i Skövde, som tar upp frågan om att det är en feldimensionering på basanslagen till forskningen, vilket hotar de mindre högskolorna.
För inte så länge sedan hade vi ett betänkande med ett tillkännagivande om att det är viktigt att man ser över basanslagen med tanke på Riksrevisionens kritik. Jag tycker därför att den fråga jag ställer är berättigad.
Tror Betty Malmberg att vi får bättre forskning om man endast ger en liten del av forskningen till dessa högskolor och universitet? Gynnar det företagandet i landet att de inte får mer resurser till forskning?
Dessa frågor tycker jag att Betty ska svara på.