Fru talman! Jag är övertygad om att alla som deltar i kvällens debatt kommer att framhålla att Sverige ska vara en ledande forskningsnation. Även om det finns en generell politisk samsyn kring betydelsen av forskning och innovation så finns det också några avgörande politiska skillnader i hur en sådan långsiktig och klok politik ska utformas.
I det utskottsbetänkande som vi nu ska debattera finns en socialdemokratisk kommittémotion som redogör för hur vi vill utforma forsknings- och innovationspolitiken. Tiden medger inte att jag redogör för hela motionens innehåll, men jag vill utifrån våra reservationer säga några ord om de skillnader som föreligger mellan socialdemokratisk och borgerlig forsknings- och innovationspolitik.
Sverige ska rustas för framtiden. Därför behövs mer forskning och fler innovationer. Vi kan inte vila på gamla lagrar. Vi måste tänka framåt. Vi måste leva i en ständig förbättringsprocess. Vi behöver en forsknings- och innovationspolitik som bidrar till en ekologiskt hållbar utveckling, en politik som stärker svenska företag och leder till fler företag och nya jobb. Med fler och nya jobb får vi en bättre ekonomi och ökade skatteintäkter. Det möjliggör i sin tur en god kvalitet i skolan, sjukvården och äldreomsorgen. Det bidrar kort och gott till en god samhällsutveckling.
Forskningen ska också vara en kritisk röst som främjar ett öppet och demokratiskt samhälle, vidgar tanken och perspektiven samt ökar förståelsen och samspelet oss människor emellan. Forskningen ska stå i människans tjänst för ett solidariskt, jämlikt och rättvist samhälle. I möjligheternas Sverige ska människor känna sig trygga att ta nya språng i livet och det många gånger. Då är det nödvändigt med mer forskning och fler innovationer.
För det första måste samverkan mellan akademi, näringsliv, samhälle och politik bli bättre. Det skedde en tyngdpunktsförskjutning i forsknings- och innovationspropositionen
Ett lyft för forskning och innovation
som presenterades hösten 2008. Den akademiska grundforskningen kom att betonas väldigt starkt, samtidigt som samverkan mellan akademi, näringsliv, samhälle och politik nedprioriterades. Det tydliggjordes bland annat genom nedläggningen av de så kallade branschprogrammen.
Dessa forskningsprogram hade stor framgång och hög näringslivsrelevans. Branschprogrammens idé var att öka samverkan mellan akademi, näringsliv, samhällsliv och politik. Man möttes till gemensam problemformulering. Man analyserade omvärlden samt företagens och samhällets behov och beslutade sedan om verkningsfulla forsknings- och innovationsåtgärder.
Det är tillbaka till denna ömsesidiga och jämlika samverkan mellan akademi, näringsliv, samhälle och politik som vi bör komma. Även näringslivets parter efterlyser själva en bättre tingens ordning vad gäller samverkan kring forskning och innovation. Det är en önskan som en regering bör ta på största allvar.
Låt mig för klarhetens skull poängtera att vi socialdemokrater står bakom satsningen på akademisk grundforskning eller nyfikenhetsforskning. Här går inte skiljelinjen mellan socialdemokratisk och borgerlig forskningspolitik. Vår kritik handlar om att vi fått en obalans genom en företagsfrånvänd forsknings- och innovationspolitik. Sverige är ett starkt exportberoende land. Därför är det avgörande att det finns ett fungerande och väl utvecklat samarbete mellan alla aktörer som kan bidra till att Sverige blir framgångsrikt i den globala konkurrensen. Vi behöver mer av samarbete och gemensamma prioriteringar av forskningsresurser, utbildningsinsatser samt export- och investeringsfrämjande åtgärder.
Vi socialdemokrater vill därför utveckla en ny samverkansmodell som tar sin utgångspunkt i centrala framtidsutmaningar för vårt samhälle - både inhemska och globala. Vi har därför i vår budgetmotion avsatt totalt 2 miljarder kronor under perioden 2012-2015 för strategiska samverkansprogram.
Några områden som angavs som naturliga att kraftsamla kring är
miljö- och energiområdet
framtidens transportlösningar
den demografiska utmaningen
hälsa och livsvetenskaperna samt
Sveriges attraktionskraft.
För det andra medför den nu förda forskningspolitiken att de stora strömmarna av statens forskningsmedel går till de äldre och större universiteten. Det är endast en rännil av forskningsmedlen som går till högskolorna och de yngre universiteten. Det allvarliga är att vi håller på att få ett A- och B-lag bland lärosätena.
Vi socialdemokrater vill säkerställa ett universitets- och högskolelandskap som präglas av mångfald, bredd och djup. Vi behöver inte mindre forskning. Vi behöver mer. Det är då inte fruktbart att ställa lärosäten mot varandra. Vi vill se en resursfördelningsmodell som garanterar forskning med bredd och djup i hela landet, ett resursfördelningssystem som både kan prioritera mångfald och ge tillräckliga resurser till excellenta forskningsmiljöer.
För det tredje anser vi att regeringen sviker unga forskare genom att passa i frågan om yngre forskares villkor. Ungefär en tredjedel av doktoranderna saknar anställning. De är stipendiefinansierade, går på utbildningsbidrag eller saknar ordentlig finansiering knuten till sitt arbete. Dessa doktorander saknar tillgång till de sociala trygghetssystem och förmåner som är norm på arbetsmarknaden.
Doktorandernas situation måste stärkas. Vi vill gå vidare med att göra doktorandtjänster mer lika regelrätta anställningar. Utbildningsbidrag ska bara kunna ges i max ett år, och lärosäten ska inte kunna ersätta doktorander genom egeninrättade stipendier. Regeringen bör tillsammans med lärosäten och externa finansiärer utarbeta en överenskommelse om hur all stipendiefinansiering av forskarutbildning ska kanaliseras genom lärosätena och bekosta lön och sociala avgifter.
Dessutom måste arbetsmarknadskopplingen bli tydligare i forskarutbildningen. Det är också viktigt att nydisputerade ges ökade möjligheter till fortsatt forskning och meritering. Vi måste skapa tydliga karriärvägar.
För det fjärde behöver vi prioritera forskningssatsningar inom humaniora. De humanistiska perspektiven är nödvändiga för att rusta Sverige starkt, inte minst när vi ska bygga en hållbar och grön värld. Staten måste på ett särskilt sätt värna och utveckla de forskningsområden som inte lika lätt som andra kan kommersialiseras eller attrahera externa medel.
Här vill jag särskilt peka på vikten av att stärka den utbildningsvetenskapliga forskningen. Om Sverige ska ha en högkvalitativ förskola, skola och vuxenutbildning krävs att undervisningen står på solid vetenskaplig grund. En stärkt utbildningsvetenskaplig forskning av högsta vetenskapliga kvalitet har därför en stor strategisk betydelse. Det är också viktigt att bygga broar mellan forskning och lokal skolutveckling. Vi behöver därför en ny organisation som kan sammanställa och sprida forskningsresultat till skolan. Vi vill också se att fler yrkesverksamma lärare får möjlighet att forska.
För det femte behöver vi relatera svensk forskning till de stora forskningssatsningar som görs inom och utom EU. I en alltmer globaliserad värld är det viktigt att Sverige synkroniserar sin forskning med europeisk och global forskning. Därför vill vi etablera ett nationellt centrum för kompetensuppbyggnad och rådgivning till svenska forskningsfinansiärer. Målsättningen ska vara att öka antalet svenska forskare som deltar i europeiska forskningsprojekt samt att mer av EU:s statliga forskningsmedel allokeras till projekt där svenska universitet, högskolor och företag deltar. Svenskt forskningsutbyte måste också intensifieras med länder utanför Europeiska unionen.
För det sjätte och avslutningsvis anser vi att genusforskning är ett strategiskt viktigt forskningsområde. Vi socialdemokrater anser att den borgerliga regeringen i alltför ringa grad uppmärksammar genusforskningens strategiska betydelse. Jämställdhet måste inom forskningsfinansieringen beaktas i större utsträckning än vad som är fallet i dag. Instruktionerna till Vetenskapsrådet, Fas, Formas samt Vinnova bör därför ses över i syfte att förstärka deras uppdrag avseende jämställdhet. Det är viktigt att genusperspektivet får genomslag i forskningens alla led, från beredningsprocesser till forskningens vardag.
Fru talman! Vi socialdemokrater står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservationerna 1, 10 och 11.