Fru talman! Jag är glad att vi är eniga om att det här är en viktig fråga. Det är det många som tycker. Det är gott och väl att frågan bereds i Regeringskansliet. Jag har ju varit med i politiken några år på den här nivån, så jag har ofta hört att frågor bereds i Regeringskansliet. De bereds, och sedan blir det inte så mycket mer.
Det skulle vara intressant att höra om Nina vågar säga: Ja, vi ska gå S till mötes och börja halvera utbildningsbidragstiden. Det skulle vara ett välkommet besked. Det känns som om det ligger på lut, om Nina får säga vad hon tycker innerst inne.
Jag är glad att flera lärosäten själva nu tar det här beslutet och säger att man ska ha doktorander som får en regelrätt anställning. Men det finns också motstånd mot detta hos andra lärosäten. Därför tror jag att politiken har en viktig roll att peka med hela handen och se till att vi får en annan tingens ordning så att forskarna får en trygghet. Det tror jag är bra för jämställdheten mellan kvinnor och män.
Det är lite för passivt. Här finns en kontrast mellan oss och er. Låt vara att frågan bereds, men vad kommer det att innebära? När övergår den här passiviteten i aktiv hållning? Kan Nina säga: Vi hamnar där snart.