Fru talman! Det är intressant att lyssna på Yvonne Andersson, för hon är väldigt tydlig, drastisk och målande. Om jag ska karakterisera det hela blir det så här: Allting var sämre förr, och nu är vi nästan på väg till himmelriket. Det fanns väl ett och annat som vi socialdemokrater gjorde bra, kan jag tänka mig. Men när Yvonne talar blir det nästan som att alltihop bara var dåligt.
Yvonne nämner exempelvis innovation och att det var någonting som Alliansen kom på 2006. Riktigt så var det väl inte. Även om vi inte satt och skrev en forsknings- och innovationsproposition hade vi faktiskt åtgärder som handlade om innovation. Vinnova startade vi exempelvis. Branschprogrammen var väl också ett sätt att få ihop forskning och kommunicering, akademi och företagande. Innovationsbegreppet kom inte som en blixt från klar himmel 2006. Det fanns tidigare också, även om vi inte skrev någon proposition.
Jag har ett citat som jag ska läsa upp som jag tycker också är belysande i den här diskussionen. Det är från KK-stiftelsen, som har gjort ett projekt ihop med många högskolor och företag. Vd:n Madelene Sandström säger så här:
"Detta nära och starka samarbete i forskningen mellan högskolor och näringsliv ger förmodligen inga Nobelpris, och kommer heller inte att vara den forskning som publiceras mest, på det sätt som akademisk kvalitet mäts idag. Däremot utgör den en enorm tillväxtmöjlighet och stärker både konkurrenskraften, den akademiska utvecklingen och välfärden i Sverige. Forskningen kan därför inte hänvisas till ett fåtal elitinstitutioner som befinner sig alltför långt från företagens verklighet."
Här ligger en problematik.