Fru talman! Det är intressant att ta del av Betty Malmbergs beskrivning av socialdemokratisk forskningspolitik. Jag undrade ett tag om Betty verkligen har läst vår kommittémotion. Det hoppas jag. Men ibland får man intrycket att det är ungefär som en viss potentat läser Bibeln; det stämmer inte så vidare bra. I mitt anförande hade jag med sex kvalitetspunkter - på tal om kvalitet - så nog tar vi kvaliteten på allvar, vill jag påstå.
Det gäller att se strukturerna bakom en forsknings- och innovationspolitik. Den struktur som gäller för den politik som ni bedriver ger inte alla lärosäten samma möjligheter att utveckla sin forsknings- och innovationspolitik. De stora strömmarna av pengar går till de stora universiteten. Endast en rännil går till högskolor och yngre universitet.
Högskoleverket har berättat för oss att 2010 gick drygt 89 procent av forskningsmedlen till de äldre universiteten. Knappt 6 procent gick till de fyra unga universiteten. De återstående 13 högskolorna får dela på ca 5 procent. Då har vi inte räknat med forskningsanslagen från forskningsråden som bara förstärker bilden av vart pengarna går. Det är en politik som svälter ut vissa lärosäten.
Jag vill därför ställa frågan till Betty Malmberg: Varför tillåter ni ett resursfördelningssystem som inte ger alla lärosäten reella förutsättningar att bedriva forskning? Blir forskningen bättre av att det är en rännil som går till fyra unga universitet och 13 högskolor?