Herr talman! Vi har en princip i alliansen som vi har levt efter hela tiden. Det är att rätta mun efter matsäcken. Det gör vi när det gäller de nationella finanserna, och det försöker vi ha som ledstjärna över huvud taget.
Faktum är att vi har höjt studenternas inkomster - vi kan väl kalla det så för att förenkla - så att de faktiskt har ett överskott när månaden är slut och de har betalat allt de ska. Då har de ett överskott på 160 kronor. Jag sade tidigare att det inte är mycket pengar, men om man jämför med det som Lage Rahm och hans gäng försökte leverera under förra mandatperioden, då de gick med underskott varenda månad, måste väl ändå detta vara bättre.
När man diskuterar huruvida 1 ½ procentenhet utgör ett gigantiskt paradigmskifte eller inte måste jag säga att det inte är där problemet ligger. Inte heller Lage Rahm kan försöka förespegla oss att huruvida bidragsdelen består av 34,5 procent eller 33 procent skulle innebära någon gigantisk skillnad för antalet studerande vid svenska högskolor.
I övrigt säger jag precis som jag har sagt tidigare och som mina kolleger också har sagt att vi avvaktar propositionen. Där finns ett antal frågor som jag personligen skulle vilja ha svar på och som ni i oppositionen också tog upp. Jag tror att vi är rörande överens om vissa frågor, men vi ska inte heller försöka sopa undan att vi inte är överens om vissa saker.
Faktum kvarstår, den här regeringen har levererat mycket större möjligheter för studenterna. När Lage Rahm säger att 160 kronor inte är någonting att ha för en student undrar jag hur Lage Rahm hade det under sin studenttid.