Herr talman! Ledamöter! Detta är mitt första anförande som ledamot i utbildningsutskottet. Jag har under nästan två mandatperioder koncentrerat mig på arbetsmarknadspolitiken - också ett synnerligen intressant område.
Under dessa snart åtta år är ett av de mest utropade manifesten från oppositionen: Sverige ska inte konkurrera med låga löner. Sverige ska konkurrera med kunskap.
Det är det som gör det så spännande för mig att få sadla om och tackla den här kunskapsdelen. Jag håller helt med. Sverige ska konkurrera med snabba knivskarpa hjärnor, inte snabba flinka fingrar. För att kunna göra det krävs en rejäl omläggning av hela utbildningssystemet från förskola till forskning.
Vi kan inte släppa ut ungar från grundskolan utan rejäla baskunskaper. Vi kan inte försöka stöpa alla till kvasiakademiker som varken har tillräckligt med akademiska kunskaper för att göra en rejäl karriär inom teoretiska ämnen eller tillräckliga kunskaper i praktiska ämnen för att kunna utföra ett bra hantverksarbete.
Det är inte att skapa en sorteringsskola. Det är att skapa en skola med möjligheter för alla.
Till den rejäla kursomläggning av svenskt utbildningsväsen som regeringen har sjösatt på mindre än en mandatperiod och som ska skapa det nya kunskapssamhället Sverige är studiestödet en viktig pusselbit. Sverige behöver ett bra studiesystem. Som målet säger är studiestödet en del av utbildningspolitiken. Det ska verka rekryterande. Det ska utjämna skillnader mellan individer. Det ska bidra till social rättvisa, och det ska ha en god effekt på samhällsekonomin över tid.
Vi behöver, som min ärade kollega sade tidigare, ett studiestöd som gör det möjligt för alla att studera, oavsett vilka föräldrar man har. Det ska vara enkelt, obyråkratiskt, förutsägbart och generellt.
Precis som företagare behöver veta vilka långsiktiga spelregler som gäller när man väger risker och fördelar mot varandra behöver blivande studenter veta vad som gäller, oavsett om de ska studera på heltid eller deltid.
Faktum är att Sverige har ett av världens mest generösa studiestöd. Vid internationella jämförelser utmärker vi oss tydligt, har jag sett.
Sverige är det land som har högst ekonomisk tillgänglighet till högre utbildning tack vare generösa bidrag, stora lånemöjligheter och låga utbildningskostnader.
Det är lätt att bli partipartisk som politiker. Låt mig därför delge er en helt opartisk bedömning som kom i går, tror jag, då Swedbank kom med sin årliga undersökning av studenternas ekonomi. Swedbanks bedömning, som ju inte kan anses vara en partsinlaga från alliansregeringen, är att studenterna tack vare våra studiemedelshöjningar nu går plus för första gången på många år. I år har svenska studenter 160 kronor över när de nödvändiga utgifterna är betalda. 160 kronor är inte mycket, men de går plus för första gången på många år. Det, mina vänner, är vad alliansregeringen har levererat Sveriges studenter.
Den berömda Studiesociala kommittén som regeringen tillsatte i november 2007 bedömde att nästan hälften av studiemedlen inte var tillräckliga för att täcka kostnaderna. Utredningen visade också på dessa skillnader, men vi har levererat. Jag väntar precis som alla andra på den studiesociala propositionen.
Det känns i alla fall extra skönt för oss att kunna säga att alliansregeringen har levererat. Folkpartiet har levererat.
När man diskuterar huruvida vi har förändrat lånedelen från det normala systemet med tredjedelsprincipen är det mycket anmärkningsvärt om man tycker att det är ett paradigmskifte som har inträffat när vi i stället för 34,5 procents bidragsdel har 33 procents bidrag. Jag kan inte tycka att 1 ½ procentenhets skillnad utgör någon gigantisk förändring.
Däremot, herr talman, har jag med glädje läst en handling från en bank. Jag säger tack så mycket till regeringen. Jag ser fram emot att ett gott arbete kommer att utföras.
(Applåder)