Herr talman! Jag tackar Caroline Helmersson-Olsson för välkomnandet tillbaka till debatten. Det kanske till och med är så att jag förföljer frågorna. Så kan det vara!
Jag delar bilden att det är angeläget att försöka få människor som annars kanske inte hade velat eller tänkt på att börja studera att göra det. Däremot tror jag att det är viktigt att man i systemet ser till att ha det så enkelt och överblickbart som möjligt och inte ha den situation som vi faktiskt hamnade i där det fanns studenter på en utbildning som satt med många olika typer av stöd och sätt att komma dit. Det blir ganska plottrigt, och det blir inte helt rättssäkert, för man vet inte riktigt vilka bidrag man har rätt att söka.
Utgångspunkten måste vara att det ska vara enkelt och tydligt, både för oss som beslutar om systemet och för dem som söker. Vi diskuterade förut rekryteringsbidraget. I det fallet fanns det när man utredde från Riksrevisionen inte ens någon klar koppling till om det verkligen fungerade.
Jag erkänner gärna att det säkert kan gå att hitta många goda exempel där korttidsstudiestödet var välfungerande. Men det kanske snarare är så att vi måste diskutera hur vi kan ha ett system som är mer överblickbart, och det är egentligen huvudargumentet. Vi bör ha ett system där man har goda möjligheter att komma in - de finns ändå - men där man kanske får det förklarat på andra sätt än genom kampanjarbetare med ABF-logotyper på. Jag tror att det finns andra sätt också.