Herr talman! Nej, jag tror inte heller att man behöver ägna all tid åt att diskutera var i världsrankningen vi hamnar. Men om man nu gör det är jag stolt över att vi ligger så otroligt bra till.
Jag håller med Lage Rahm om att utgångspunkten ska vara att vi har en politisk idé, och där tror jag att vi är överens, om att man ska kunna försörja sig under tiden man studerar utan att behöva vara tvingad till att bara arbeta vid sidan av eller att få studierna finansierade från annat håll. Jag tycker att det ska fortsätta att vara på det sättet.
Naturligtvis kommer beloppsnivåerna att förändras över tid, men det är viktigt att vi upprätthåller den politiska ambitionen. Det är precis av det skälet som vi trots de tider vi befinner oss i ändå har prioriterat detta och tycker att det är rimligt, även om det just den här gången blev någon ytterligare procent på lånedelen. Men poängen är just det som jag tror att vi är politiskt överens om, att det ska finnas goda förutsättningar att studera.
Jag vill inte på något sätt raljera över de 862 kronorna. Eftersom det är olika förslag från de tre oppositionspartierna och man får utgå från att det vid ett eventuellt regeringsskifte kommer att behöva bli en kompromiss på er sida också är min fråga till Lage Rahm helt enkelt: Var någonstans är Lage Rahm beredd att möta Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet? Om 862 kronor är det som Miljöpartiet har kommit fram till är det optimala, kommer det att bli det gemensamma förslaget? Om inte, var går Lage Rahms skamgräns som han ändå känner att han kan acceptera?