Herr talman! Som tidigare har sagts diskuterar vi i dag ett motionsbetänkande. Det hade kunnat vara annorlunda. Om det hade kommit en proposition i går hade vi kanske diskuterat lite frågor ur den.
Jag önskar att vi hade kunnat få se något initiativ från regeringen i de studiesociala frågorna. Jag tyckte att vi hade, som tidigare sagts, ett bra samarbete i den studiesociala kommittén, där jag ingick från Miljöpartiets sida. Även om vi inte var överens om allt och lämnade alltför mycket därhän var det en bra utgångspunkt.
Vi får se om det kommer. Det är ett tråkigt sätt att hantera frågorna. Det är inte heller första gången som propositionerna försenas på det här sättet.
Jag tänkte, som tidigare har nämnts, tala om deltidssjukskrivning. Vi menar att det borde vara rimligt att sjukskriva sig på halvtid. Det var något som vi var överens om i kommittén och som vi rödgröna har sagt att vi genomför efter valet. Vi hade hoppats att regeringen hade tyckt det också. Det kanske kommer. Men frågan är varför det ska dröja så himla länge att komma fram med ett sådant ändå ganska begränsat förslag.
Alla andra som jobbar och så vidare har möjlighet att sjukskriva sig på deltid, halvtid, 25 och 75 procent. Men om man gör det får man i dagsläget inte börja studera. Däremot skulle man få börja jobba. Vad är det för ordning? Ska man då vara sjukskriven på heltid? Eller ska man vara sjukskriven på halvtid och samtidigt gå på a-kassa? Är det bättre än att man studerar på halvtid?
Det är inte rimligt. Det är en orimlig diskriminering som borde ha upphört tidigare. Jag hoppas att vi får till ett regeringsskifte så att den i varje fall kan göra det efter valet, om det inte kommer förr.
En annan fråga som togs upp i kommittén och som har nämnts tidigare i dag är höjda studiemedel. Det är den enda fråga som regeringen har gjort något i. Tyvärr höjdes studiemedlen betydligt mindre än kommittén bedömde behövdes och också betydligt mindre än vad alla andra bedömer behövs. Det är oerhört tråkigt, tycker jag.
En sak som också är tråkig är att den höjning som gjordes framför allt gjordes på lånedelen. Nu har vi kommit till en situation där vi har gått ifrån den princip vi tidigare har haft med en tredjedel bidrag och två tredjedelar lån. Vi i Miljöpartiet tycker att vi borde gå till en situation där vi i stället har en större bidragsdel för att inte ytterligare utöka studenternas redan ganska stora skuldbörda.
Efter att regeringen har höjt bidragsdelen i studiemedlet med 38 kronor har vi sagt att vi nu inte längre vill ha 900 kronor mer än regeringen. Nu vill vi ha 862 kronor mer än regeringen.
Sveriges Förenade Studentkårer gick så sent som för någon dag sedan ut med beräkningar som visade att studenter går back med 625 kronor. Det stämmer ganska bra överens med vad som faktiskt behövs.
Frågan är hur vi ser på studier. Ska man kunna ta studiemedel, klara sig på det och kunna ägna tid åt studierna? Eller ska man vara tvungen att jobba extra, få pengar från föräldrarna, klara sig genom sparade medel eller kanske spara in på mat, hemförsäkring och att låta bli att gå till tandläkaren?
Det är väl ändå inte ett rimligt system att ha det så i Sverige, att skapa den typen av begränsade studiemöjligheter där bara de som vågar eller de som har råd anser sig kunna studera.
En annan fråga som borde ha varit stor i Studiesociala kommitténs arbete var frågan om föräldraförsäkring och sjukskrivningar. Det var en fråga som jag upplevde att vi åtminstone inledningsvis ville titta över ordentligt. Vi fastnade i en situation där vi väntade på en departementsskrivelse från regeringen som aldrig kom, tills vi skulle avlämna vårt betänkande. Det innehöll inte särskilt mycket på det här området, uppriktigt sagt.
Med tanke på att det tyvärr är sparsmakat med den här typen av studiesociala kommittéer är det oerhört sorgligt. Vi i Miljöpartiet har ändå sett att det här är en situation som är omöjlig för många.
Vi har lagt fram ett eget förslag när det gäller studerande som får barn. Föräldraförsäkringen innebär nu att om man inte har en sparad SGI eller har missat den genom att till exempel inte ta studiemedel en vecka av alla veckorna hamnar man på grundnivå. Det är strax över 4 000 kronor efter skatt i månaden om man tar ut den sju dagar i veckan.
Det är inte en rimlig nivå. Man tvingar människor att gå till socialen eller att leva på sin respektive om man har någon. Vi menar att den borde höjas. Det borde tas hänsyn till att man får medel när man studerar. Det har vi med i vårt budgetförslag.
En annan fråga som man hade hoppats att vi skulle kunna besluta om här är att underlätta för det stöd som studenterna får i sin studiesociala situation från studentkårerna. I stället ser jag att kammaren här har gått in och helt enkelt gjort så att många studentkårer, kanske inte alla, kommer att få betydligt mindre pengar och bli tvungna att skära ned sin verksamhet till stöd för studenterna.
Jag tycker att det är olyckligt att man väljer att göra den prioriteringen med statens pengar. Jag tror att det är ett ineffektivt sätt att bedriva sin politik. Jag tror att det är något bra med studentinflytande och att studentkårer kan ge ett bra stöd i studenters studiesociala situation. De 100 miljoner kronor som regeringen därmed sparar in hade varit väl använda pengar på det här området.
En sak som jag tyckte var lite olycklig i ingången till kommitténs arbete var den skrivning som regeringen konstigt nog hade gjort att kopplingen mellan arbete och studier inte fick belysas. Det ansågs att det var klarlagt redan.
Vi behövde inte titta på studenters övergång till arbetsmarknaden. Det är en högst väsentlig fråga. Jag beklagar att kommittén i och med det direktiv som regeringen gav inte fick ta upp den frågan.
Med allt detta sagt vill jag yrka bifall till reservation nr 3.