Herr talman! Jag vill gärna börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.
Den enskildes drivkrafter för studier är flera. Det handlar om att förverkliga drömmar och livsprojekt och om att få fördjupa sig i sina intresseområden för egen personlig utveckling. Det har också nämnts tidigare. För de flesta är det dessutom fråga om att skaffa en utbildning som leder fram till bra jobb och framtida inkomster. Även andra, mer omedvetna faktorer påverkar naturligtvis varje individs eget studieval.
Vi kristdemokrater har ambitionen att var och en ska ges rimliga möjligheter att utvecklas inom ramen för sina studier och för högskolan. Högre utbildning är en investering för både individen och samhället: Ju fler högutbildade som finns i Sverige, desto konkurrenskraftigare är vårt land i en alltmer internationaliserad ekonomi.
Eftersom både stat och individ tjänar på högre utbildning har vi en statlig studiefinansiering i Sverige bestående av bidrag och lån. Faktum är att vi har ett av världens mest generösa studiestödssystem, vilket man kanske inte kan uppfatta om man lyssnar på oppositionens beskrivning att det är smulor.
Det system vi har ska göra det möjligt för alla oavsett bakgrund att skaffa sig högre utbildning. Det räcker emellertid inte med det. Systemet måste vara både enkelt och överskådligt. Vi får inte skrämma bort blivande studenter genom ett komplext och oförutsägbart system. Systemet ska inte vara så krångligt att studenterna inte kan använda det på bästa sätt. För att uppmuntra till personligt ansvarstagande måste systemet vara förutsägbart. Det är ganska självklart.
Herr talman! Kristdemokraterna har länge gjort den principiella bedömningen att det är effekterna av studierna som ska vara rekryterande till högskolan. Man ska söka sig till högskolan därför att man vill utvecklas och vill skaffa en utbildning. Man vill få en plats, ett meningsfullt arbete. Man vill utvecklas som individ. Vi är naturligtvis angelägna om att studenterna bör ha en rimlig ekonomisk situation, för att den inte ska riskera att få återverkningar på studieresultatet. Både alliansregeringen och Kristdemokraterna har varit tydliga med att vi vill se över och ytterligare stärka studenternas ekonomiska situation, men vi måste göra det i god ordning utifrån en helhetssyn på statsfinanserna.
Vi ställde oss bakom en höjning av studiemedlets totalbelopp med 431 kronor per studiemånad och en höjning av studiebidraget med 40 kronor per studiemånad för heltidsstuderande samt en höjning av fribeloppet med 30 000 kronor per kalenderår vid heltidsstudier. Höjningarna har sin bakgrund i det förslag på en höjning av studiemedlen och fribeloppet som den studiesociala kommittén lämnade i sitt betänkande.
Det har tidigare i debatten hänvisats till SFS och deras ekonomiska beräkningar. Om vi tittar på SFS beräkningar av studenternas ekonomiska situation kan vi konstatera att det har blivit en förbättring jämfört med förra året. Enligt SFS gick studenterna back med 868 kronor förra året och 624 kronor i år.
Om man börjar borra i dessa siffror kan man fundera lite grann. En del frågetecken kvarstår, och ett sådant är till exempel när man går in på posten Kollektivresor. Det går nämligen inte att komma så långt. SFS hänvisar till Konsumentverket och deras länkar, och Konsumentverkets länkar innehåller inga uppgifter alls. När man gör en sådan här redovisning vore det väl bra om man var tydlig med hur man länkar och var man har skaffat uppgifterna.
Om man går in på SSBF:s sida som också länkas till utgiften Bostad kommer man inte heller längre därför att den är lösenordsskyddad. Det är möjligen korrekta uppgifter, men att det inte går att följa uppgifterna hela vägen är alldeles uppenbart en svaghet i denna beräkning. Om man dessutom lägger till Swedbanks presentation av studentens situation ser man att de påvisar att det har blivit en förbättring som handlar om plus 160 kronor.
Därmed förstärks otydligheten i SFS siffror ytterligare. Jag vill inte misstänkliggöra dem - det är bra att de gör undersökningar - men det är oerhört viktigt att de är tydliga i sina hänvisningar och sina länkar.
Genom höjningarna tillförsäkras studenterna en bättre ekonomisk situation, trots det mycket kärva statsfinansiella läget. Vi skulle naturligtvis inte ha haft någonting emot att gå längre, men i det finansiella läge som har rått under det senaste året är vi i alla fall glada att vi kunde genomföra denna höjning - som i ett historiskt perspektiv är mycket stor. Jag vill understryka det. Men det finns också andra områden som är viktiga för studenterna. Ett är naturligtvis bostadssituationen, som inte är lika knepig på alla orter. Den är extremt knepig här i Stockholm, men det finns andra orter där den inte alls är lika problematisk.
Vår egen kristdemokratiske kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell ligger bakom flera förslag när det gäller studentboendet. Det har visat sig att subventioner inte har löst studentbostadsbristen under lång tid, och därför är det angeläget att pröva nya vägar. Den 1 mars intervjuades han i TV4-nyheterna, och han återgav då tankar på att till exempel slopa den kommunala fastighetsavgiften för studentbostäder, vilket skulle kunna leda till sänkta hyror för studenterna. Han presenterade också förslaget att det ska vara möjligt att hyra ut halva sin bostad i andra hand helt skattefritt, för att kunna komma åt de extrema kötider som uppstått för studentboenden i flera av våra större studentstäder. Det är intressanta förslag, och vi i alliansregeringen vänder och vrider på alla stenar.
Men för att gå tillbaka till helhetsgreppet: Regeringen har aviserat att en proposition om studiesociala frågor ska läggas på riksdagens bord före utgången av mars. Vi väntar alla ivrigt på den. Flera av de olika yrkandena från oppositionen handlar just om frågor som propositionen kan komma att ge svar på. Det handlar om allt från att avskaffa fribeloppen till deltidssjukdom och deltidsstudier. I sak kan det vara behjärtansvärda spörsmål, men det är omöjligt att på förhand bryta ut vissa frågor. En samlad avvägning av alla olika aspekter måste till.
Slutligen, herr talman, tycker jag att det har varit intressant att lyssna på oppositionens olika företrädare. Vi har hört att man vill höja studiemedlen, höja fribeloppet och höja bidragsdelen. Men något enhetligt förslag har vi inte hört. V vill en sak, mp vill en sak och s vill en sak, och det kan vara intressant att höra vad de olika partierna vill. Men vad är det gemensamma, samlade förslaget? Det väntar vi på att få höra.
(Applåder)