Herr talman! Detta är det tredje tillfället som vi nu
diskuterar det riktade anställningsstödet. Vi diskute-
rade det den 10 februari, i den allmänpolitiska debat-
ten. Den 15 februari hade vi en särskild debatt om det.
Under hela dagen har det diskuterats i den ekonomis-
ka debatten.
Jag tycker att det är märkligt att man inte kan ac-
ceptera den demokratiska beslutsprocess som finns i
det svenska parlamentet. Man yrkade i stället den 15
februari på att ärendet skulle återremitteras för ytterli-
gare beredning. Jag kan inte notera eller komma ihåg
att det när vi behandlade ärendet i utskottet tillfördes
någonting från de partier som röstade för ytterligare
beredning, inte heller från de partier som avstod i den
voteringen. Tydligen kan man inte acceptera att vi i
denna kammare kan bilda en majoritet genom det
utslag som blev i valet 1994.
Anne Wibble sade att den förra debatten var för-
virrad. Det som har presenterats under den senaste
halvtimmen har varit minst lika förvirrat. Det är inte
sakfrågan man angriper, utan man använder det rikta-
de anställningsstödet som någon sorts verktyg eller
slagträ för att angripa arbetsmarknadsminister Anders
Sundström. Det är en mycket oroande utveckling när
man för en så låg debatt i denna kammare. Jag sade
det i den förra debatten också.
Per Unckel förvånar mig ännu mera. Under hela
sitt inlägg hade han ingenting konkret att komma med
när det gäller arbetslösheten. Han oroade sig för det
som man har diskuterat under hela förmiddagen,
nämligen finansieringen. Jag anser inte att vi skall
diskutera den delen här. Den har man diskuterat i den
ekonomiska debatten. Jag tycker att det är märkligt att
Per Unckel inte anmält sig till den ekonomiska debat-
ten i stället. Hans inlägg hörde kanske hemma där
mera än i den arbetsmarknadspolitiska debatten.
Varför vidhåller vi då förslaget om det riktade an-
ställningsstödet? Det är därför att vi har den uppfatt-
ningen att det kan ersätta kontantstödsinsatser för att
få fasta arbetstillfällen. Det gäller att snabbt få fram
fasta arbetstillfällen i näringslivet.
Vi delar den uppfattning som framfördes från
Vänsterpartiet, att man måste begränsa övertidsutta-
get. Det är en del av tanken bakom det riktade an-
ställningsstödet. Man skall anställa i stället för att ta
ut så oerhört mycket övertid som i dag.
Vi vill också stimulera till nyrekrytering genom att
minska kostnaden för dem som anställer arbetslösa.
Det är egentligen det som är villkoret för och tanke-
gången bakom hela det riktade anställningsstödet.
Det är inte så som man i denna debatt vill fram-
härda i, att detta är ett förslag som arbetsmarknads-
minister Anders Sundström ensam får bära. Utgångs-
punkten för hela detta förslag baseras på en rekom-
mendation från det europeiska rådets toppmöte i Es-
sen den 9 och 10 december 1994. Där rekommende-
rade man medlemsstaterna att verka för nyanställning
genom sänkta arbetsgivaravgifter och sänkta sociala
kostnader i samband med anställning av arbetslösa.
Inte minst Per Unckel måste känna till att så är fallet.
Jag vet inte varför Per Unckel är så förbittrad i
dag på detta ärende. Per Unckel företrädde visserligen
inte moderaterna vid det förra tillfället. Men vi kan
inte genom tekniska konstruktioner i kammaren köra
igenom hela den moderata gruppen i arbetsmark-
nadsutskottet, så att alla får gå upp och tala i samma
fråga. Då kanske vi aldrig kommer till skott med
några beslut över huvud taget.
Jag kan förstå att Per Unckel är förgrymmad efter
den ekonomiska debatten. Moderaterna har medver-
kat till att höja skatterna för svenska folket med 4
miljarder genom det beslut som vi röstade om strax
innan denna debatt började. Det är kanske därför han
är förbittrad.
Vi står bakom detta förslag, både partiet och den
socialdemokratiska riksdagsgruppen. Vi tycker att det
är ett bra förslag. Genom dessa riktade åtgärder kan
man få till stånd nya anställningar. Framför allt är det
ett mycket obyråkratiskt förslag till skillnad från de
förslag som andra talare har presenterat här i dag. Där
finns den ena riktlinjen efter den andra som innebär
att de enda som kommer att få ökade möjligheter att
få jobb är de byråkrater som skall följa upp förslagen.
Detta är ett enkelt förslag och det ger en träffsäkerhet.
Det finns inte någon i kammaren som i några inlägg
har motbevisat de synpunkter vi socialdemokrater har
haft i detta avseende. Det är omöjligt att göra en be-
dömning av träffsäkerheten. Så har det varit med
varenda arbetsmarknadspolitisk åtgärd vi har beslutat
om i denna kammare. Det går inte att avgöra i förväg.
Jag tror inte att det går att avgöra träffsäkerheten i
detta förslag i Vänsterpartiets motion heller.
När det gäller alternativen var detta det mest
misslyckade förslaget, tyckte jag Per Unckel sade.
Det innebär till råga på allt en oerhörd kostnad. Men
arbetslösheten kostar också pengar, Per Unckel. Detta
är i stället för arbetslöshet. Det absolut dyraste för
samhället är att låta människor gå arbetslösa. Den
politik som utformades av den regering som Per
Unckel tillhörde kunde helt plötsligt göra 500 000
människor arbetslösa här i landet. Kostnaderna för
Arbetsmarknadsfonden ökade. 1992 var det ett över-
skott i Arbetsmarknadsfonden. 1994 var kostnaden 70
miljarder. Var det en så bra politik? Det kanske hade
varit bra med ett riktat anställningsstöd även vid det
tillfället, för att klara sysselsättningen.
Fastän denna fråga har varit uppe vid tre tillfällen
i kammaren verkar det av Per Unckels inlägg om
allergi som om han inte har förstått någonting. Han
efterlyser objekt för allergisanering. I dag lider vart-
annat barn här i landet av allergi. Ändå efterlyser Per
Unckel objekt. Dessa människor måste ju rimligtvis
bo någonstans. Sedan försöker han köra in debatten i
samma hjulspår som moderaterna har gjort hela tiden
och säger att kommunerna inte klarar upp detta. Vi
har inte sagt att den överenskommelse vi har gjort
med Miljöpartiet innebär enbart satsningar på kom-
munala bostäder, skolor eller andra kommunala in-
rättningar. Det gäller även andra bostäder. Det kom-
mer då att gynna människor som i dag lider av allergi.
Herr talman! Jag skall inte förlänga denna debatt.
Normalt sett brukar vi inte ha debatt när ett förslag
kommer tillbaka efter återremiss. Jag förstår, efter en
del onyanserade debattinlägg, att man har känt sig
tvungen att markera från talarstolen. Jag yrkar bifall
till utskottets hemställan i dess helhet.