Herr talman! Så skall då Socialdemokraterna och
Miljöpartiet göra ett nytt försök att få förslaget om det
riktade anställningsstödet genom kammaren.
Idén om det riktade anställningsstödet var tänkt
som kronan på arbetsmarknadsminister Anders Sund-
ströms s.k. nya arbetsmarknadspolitik. Så var det
tänkt, men det blev i stället symbolen för en arbets-
marknadspolitik präglad av stora ord förvisso, men än
mer av felräkningar, felkalkyler och missgrepp.
Herr talman! Från höger till vänster har kritiken
mot det riktade anställningsstödet kommit. T.o.m.
TCO, som från början ställde upp bakom arbetsmark-
nadsministern, har avstått från att höras av sedan
kritiken hårdnade och fakta i målet blev tydligare.
Från att ursprungligen vara tänkt att vara 110 000 nya
jobbs skapare har det riktade arbetsmarknadsstödets
maximalt möjliga effekter nu bedömts till ca 5 000
arbetstillfällen som annars inte kommit till stånd det
riktade anställningsstödet förutan.
Det är hårda ord som har riktats mot förslaget till
riktat anställningsstöd. De har dess värre varit mer än
motiverade. Lika illa är det med den andra delen av
det förslag från den nya majoriteten i riksdagen som
det betänkande som nu diskuteras innehåller, nämli-
gen idén om stöd till allergisanering.
Hur många objekt finns det över huvud taget att
tillgå för den typ av sanering som dessa regler är tänkt
att passa in på? Vad blir effekterna av den kommuna-
la medfinansiering som är tänkt som en avgörande del
i hela allergisaneringsprogrammet? Finns det över
huvud taget kommuner i tillräcklig utsträckning som
är beredda att lägga in den medfinansiering förslaget
kräver? Vilken effekt får de eventuella ytterligare
besparingar på kommunernas ekonomi på sysselsätt-
ningen om nu allergisaneringsdelen av det förslag
riksdagen nu diskuterar skulle vinna bifall i den
kommande voteringen?
Herr talman! Det är ett illa genomtänkt förslag till
oerhörda kostnader som regeringspartiet och Miljö-
partiet nu för fram till riksdagen för avgörande.
Men det är, herr talman, ännu allvarligare än så.
Förslaget är förvisso en symbol för en havererad
arbetsmarknadspolitik, men det har också gradvis
kommit att bli en symbol för bristerna i hela regering-
ens politik på det ekonomiska området. Det är, som
jag tidigare påpekade, överoptimistiskt eller okalkyle-
rat till sina effekter, precis som regeringens ekono-
miska politik i övrigt, vilket ingående har belysts i
diskussionen här i kammaren på förmiddagen.
Det är dessutom oansvarigt till följd av sin knap-
pa, otillräckliga eller egenartade finansiering. Fram
till för några timmar sedan existerade över huvud
taget ingen finansiering för de 7 miljarder kronor som
riksdagen förväntas fatta beslut om. Nu har det läm-
nats ett besked om hur finansieringen är tänkt att ske.
Det är en finansiering på temat låt oss satsa på att
försnilla familjesilvret. Det är försäljningen av Nord-
banken som skall stå för finansieringen av det illa
genomtänkta anställningsstödet.
Herr talman! Det hade möjligen kunnat passera
som ett besked värt att ta på allvar om regeringen
hade avsett att för finansieringen av det riktade an-
ställningsstödet utnyttja en bortfallen räntekostnad i
statsbudgeten till följd av intäkterna från försäljningen
av Nordbanken. Om den kalkylen skulle gå ihop
skulle det i så fall ha krävts att regeringen räknade
med att försäljningen av Nordbanken skulle inbringa
åtminstone 70 miljarder kronor till statskassan. Det
ligger inte på denna sidan månen att föreställa sig att
finansministern kan räkna så fel på vad en försäljning
av Nordbanken faktiskt skulle kunna inbringa.
Det leder till slutsatsen att regeringen uppenbarli-
gen avser att vid en försäljning av Nordbanken utnytt-
ja det kapital som i så fall inkommer till statskassan
för att i stället överföra till subventioner för jobb. Det
innebär, herr talman, att statliga tillgångar i stället
kommer att utnyttjas för en subventionspolitik som
praktiskt taget alla kritiker bedömt som utsiktslös. Det
blir alltså att ta från landets tillgångar, att ta från fa-
miljesilvret, och lägga ut på insatser som kommer att
ge ingen eller mycket ringa effekt för människor utan
arbete.
Så blev det alltså med regeringens mångomtalade
löften om att återvinna lejonparten av de bankstöd
som tidigare måst satsas för att hålla bankerna uppe
och spararna skadeslösa. Dessa pengar skall nu up-
penbarligen icke återvinnas till det svenska folk som
har betalat ut dem. De skall i stället utnyttjas för att
rädda ansiktet på en arbetsmarknadspolitik som inte
håller måttet.
Herr talman! Idén om det riktade anställningsstö-
det var och är illa genomtänkt. Härtill läggs nu en
finansiering som är oansvarig. Det är ett högt pris som
riksdagens majoritet begär att vi nu skall betala för att
rädda politisk prestige. Det är dessutom ett pris som
riskerar att få effekter långt utanför tilltron till själva
arbetsmarknadspolitiken. Det riskerar att få till effekt
att regeringens svåra uppförsbacke för att återvinna
förtroendet för den svenska ekonomin blir ännu
brantare.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till den re-
servation som upptar de moderata namnen i arbets-
marknadsutskottet.