Herr talman! För ett par veckor sedan stod vi här i
talarstolen och debatterade RAS. Ärendet återremitte-
rades till utskottet. Frågan var hur hela 7 miljarder
kronor skulle finansieras. Det var ju detta det var
frågan om. De tilltänkta åtgärderna var av utomor-
dentligt tveksamt värde.
Praktiskt taget alla bedömare anser att åtgärden
knappast kommer att leda till ökad sysselsättning för
dem som bäst behöver det och för vilka det är mest
angeläget att komma in på arbetsmarknaden, nämli-
gen de långtidsarbetslösa.
Utskottet var i går och besökte LO-ledningen.
Landsorganisationen m.fl. har ju tidigare varnat för
den här åtgärden och dess uteblivna effekter för de
långtidsarbetslösa. Den kritiken upprepades av LO
vid utskottets besök i går.
Herr talman! Sverige befinner sig ju i ett känsligt
skede när det gäller situationen på arbetsmarknaden.
Trots konjunkturuppgången i delar av ekonomin har
vi en oerhört hög arbetslöshet och ett stort och växan-
de budgetunderskott. Den diskussionen har ju förts så
tydligt och ingående här under dagen att jag inte skall
upprepa argumenten. Men klart är att de höga mark-
nadsräntorna bromsar en förbättrad konjunktur och att
räntebetalningen på statsskulden tränger ut angelägna
reformer. Den tränger också ut investeringskapital.
Det blir för dyrt för att det skall kunna komma till
användning. De begränsade resurserna skulle behöva
läggas på åtgärder som ökar tillväxt och i förläng-
ningen bidrar till nya riktiga jobb.
Folkpartiets uppfattning är att den första frontlin-
jen mot arbetslösheten, nu som alltid, måste gå genom
lönsamma företag kombinerat med en ambitiös ar-
betsmarknadspolitik. Detta har varit vår linje under
lång tid. Vi har varit och är öppna för förslag om nya
grepp i arbetsmarknadspolitiken, och då ligger vi
relativt nära de olika förslag som regeringen kommer.
Men vi har gjort ett mycket viktigt undantag när
det gäller årets budgetproposition. Vi sade nej till den
ofinansierade RAS-satsningen. Vi anser att det är
oförsvarligt att lägga 5 eller 7 miljarder på åtgärder
som betvivlas av så många seriösa iakttagare. Det är
inte heller klart hur den här stora utgiften skall beta-
las, om det i vanlig ordning skall ske med en ökad
statlig upplåning. Med ett negativt tryck uppåt på
räntorna lär det inte bli någon positiv effekt av nyan-
ställningar. Dessa invändningar har vi fått stöd för
under den fortsatta debatten under de här dagarna.
Herr talman! Vad har då tillkommit sedan kamma-
ren diskuterade detta senast? Den turbulens som vi
har upplevt i världsekonomin och som sköljer in över
Sverige på valutamarknaden talar ju sitt tydliga språk
- fallande kronkurs och stigande räntor. Kronan har
sjunkit som en sten, sägs det, och förtroendet för den
ekonomiska politiken är ju lågt bland iakttagare utan-
för vårt lands gränser.
Det är i detta läge som det socialdemokratiska re-
geringspartiet med stöd av Miljöpartiet avser att
trumma igenom en åtgärd som för många bedömare
ter sig som fullständigt meningslös och utan god ef-
fekt. Vi menar, herr talman, att detta är en icke an-
svarig politik.
Därför vill jag yrka bifall till reservation nr 1.