Fru talman! "Om värdet skall bestämmas för en
man som är mellan tjugo och sextio år gammal, så
skall du bestämma detta till femtio siklar silver, efter
helgedomssikelns vikt. Om frågan gäller en kvinna, så
skall du bestämma värdet till trettio siklar."
Så står det i Tredje Moseboken. Och så finns det
de som hävdar att kvinnosynen i Bibeln inte spelar
någon roll.
När manssamhället avskaffade de lagar som sade
att kvinnor inte fick arbeta mot betalning, gick många
ogifta kvinnor ut på arbetsmarknaden. Kontorsområ-
det ansågs som ett lämpligt kvinnoområde. Det be-
tydde i och för sig inte att männen flyttade på sig - de
blev kvar i överordnad ställning. Kvinnorna fick de
monotona, enahanda arbetsuppgifterna. Och lönen -
ja, den sattes efter behov, och eftersom kvinnorna
ansågs ha mindre och färre behov än männen, blev
följaktligen kvinnornas lön lägre.
När vi tittar på lönestatistiken från i dag skulle
man kunna tro att det synsättet fortfarande hänger
kvar - att kvinnor har lägre och färre behov och där-
för måste få lägre lön. När kvinnorörelsen och facken
aktivt drev likalöneprincipen minskade löneklyftorna
under några år. Därefter låg de still under flera år för
att nu återigen öka. De ökade löneklyftorna minskar
kvinnors möjlighet att försörja sig själva och sina
barn. Detta faktum pekar på att något har hänt i det
svenska samhället. Det pekar också på att medveten-
het och vackra ord inte längre räcker. Inga kan i dag
påstå att de inte vet. Göteborgsposten har i en under-
sökning visat att 70 % av det svenska folket anser att
det är på tiden att männen avstår från sina löneök-
ningar för att minska lönegapet mellan könen. Och
GP har inte frågat bara kvinnorna - 65 % av de till-
frågade männen tycker också så.
Marianne Andersson anser att en anledning till att
vi har fått löneskillnader är den dåliga kvinnorepre-
sentationen i facket. Det borde det ju faktiskt gå att
ändra på nu, när t.o.m. Moderaterna har konstaterat
att man kan öka kvinnorepresentationen utan att riske-
ra att minska kompetensen.
Vi i Vänsterpartiet anser att grundsynen måste va-
ra att varje människa, oavsett kön, skall betraktas som
en självständig individ i ekonomiskt hänseende och
själv ha rätt att tjäna ihop till sin försörjning och sin
pension.
En förutsättning för det är lika lön för lika eller
likvärdigt arbete. Skillnaderna i lön beror bl.a. på att
kvinnor arbetar inom s.k. kvinnodominerade områ-
den, som konsekvent värderas lägre. För att komma åt
den strukturella diskrimineringen behöver vi en fun-
gerande arbetsvärdering. Det finns ingen anledning
till att en man som smutsar ner sig med olja skall ha
mer betalt än en sjuksköterska som när hon livräddar
får patientens spyor upp i munnen. Mäns smuts består
av olja, bensin och damm, medan kvinnors består av
avföring, spyor och urin. Män smutsar ner - kvinnor
gör rent! Varför får man mer betalt för att smutsa ner
än för att göra rent?
En annan anledning är de osakliga löneskillnader
som beror på ren diskriminering, och det är olagligt.
Det är ett brott mot jämställdhetslagens 18 §. Jag tror
aldrig att ett så utbrett lagbrott och lagtrots skulle
accepteras inom något annat område. Därför behövs
att lagstiftningen skärps och att fler likalönefall drivs.
För att råda bot på detta vill vi i Vänsterpartiet att
JämO skall få 2,5 miljoner kronor mer för att kunna
inrätta en avdelning som bara skall syssla med löne-
frågor.
Vår motion om lika lön för kvinnor och män av-
styrks av arbetsmarknadsutskottet. Jag kan inte tolka
det på något annat sätt än att det är meningen att vi
kvinnor även i fortsättningen skall lita på fagra ord
och på det rätta tillfället. Men det rätta tillfället tycks
aldrig komma. När det är högkonjunktur behövs det
ju inte - då skall vi komma fram av egen kraft och
vänta på attitydförändringar. När det är lågkonjunktur
har svensk ekonomi inte råd.
I augusti förra året samlades kvinnor i facken -
tvärs över gränserna - under devisen "Kvinnors rätt
till arbete". Mötet avslutades med en paneldiskussion
mellan de olika partiernas företrädare. Jag var där,
och jag hörde Gudrun Schyman, Mona Sahlin, Char-
lotte Cederschiöld, Eva Eriksson, Helena Nilsson och
Rose-Marie Frebran högtidligt förklara att lika lön för
likvärdigt arbete var den mest prioriterade frågan.
Mot den bakgrunden är det märkligt att motionen har
avstyrkts.
I dag på morgonen var jag, Gudrun Schyman och
andra kvinnliga politiker med på en kvinnofrukost,
som anordnades av samma tvärfackliga nätverk. Pro-
jektledaren berättade att man hade spelat in den här
diskussionen. Alla löften som partiföreträdarna gav
finns nu på band. Nu har kvinnorna för avsikt att följa
upp de löftena med ett nytt möte i augusti. Då om inte
förr kommer sanningens ögonblick. Det enda parti
som har gjort någonting i den här frågan är Vänster-
partiet. Vi har gjort det därför att vi anser att vi inte
vill vänta längre. Vi anser att historiens största lag-
brott nu måste åtgärdas och rättas till. Därför vill vi
att JämO skall kunna inrätta den här avdelningen.
Det tvärfackliga nätverket "Kvinnors rätt" vill
också ha en särskild avdelning för lönediskriminering.
Kvinnorna kommer att följa den här debatten och
också titta på voteringsprotokollet.
Mona Sahlin sade i en intervju att just nu står det
och väger - antingen händer det något eller också
inte, och gör det inte det kommer det en våldsam
reaktion från kvinnorna. Jag instämmer i Mona Sah-
lins analys av läget.
Jag vill därför utmana kvinnorna i den mest jäm-
ställda riksdagen. Vi har inte åstadkommit så hemskt
mycket tillsammans. Nu har vi en möjlighet att göra
det tillsammans med de fackliga kvinnorna i LO,
TCO och SACO.
Fru talman! Thomas av Aquino menade att kvin-
norna inte är skapta till att hjälpa mannen med arbete.
Däremot kan vi få hjälpa mannen med fortplantning-
en. Kvinnorna är av naturen underställda männen,
säger han. Vi kan dock få bli jämställda i ett annat liv
- efter döden i himlen. Men lika litet som Joe Hill
ville vänta med pajen till dess han kom till himlen -
lika litet vill kvinnorna vänta på lika lön tills ett annat
liv. Vi vill ha hela lönen och halva makten, och vi vill
ha det nu.
Jag yrkar därför bifall till Vänsterpartiets reserva-
tion nr 1