Fru talman! Vår miljö här på jorden förändras på
ett snabbt och många gånger oförutsägbart och ovän-
tat sätt. Befolkningen ökar samtidigt som natur och
miljö förstörs och naturresurserna krymper. Vi får allt
starkare belägg för att våra efterkommande står inför
snabba och ödesdigra klimatförändringar, som i sin
tur delvis orsakats av att vi utsätter skogar, markom-
råden och kustzoner för allt större slitage i kampen för
att överleva. Dagens energiförsörjning spelar en do-
minerande roll för balansen i det globala klimatet.
Sverige är medlem i FN:s säkerhetsråd och blir i
sommar, den 1 juli, ordförande i rådet. Från miljöpar-
tiets sida har vi hävdat sedan inträdet i höstas att det
är dags att ta in miljöfrågorna på säkerhetsrådets
dagordning med speciell fokusering på den globala
vattentillgången och vattenförsörjningen. Miljöpartiet
menar att Sverige måste prioritera detta i sitt arbete i
säkerhetsrådet och se till att vattnet blir en permanent
punkt på säkerhetsrådets dagordning.
I går lyftes vattenfrågorna fram av två talare, Kia
Andreasson och Dan Ericsson. Jag håller med de båda
talarna. Vatten är människans viktigaste livsmedel
och vi börjar få ont om detta livsmedel.
Det har alltmer gått upp för oss nu att med det slö-
seri som förekommer överallt, från våra hygiensystem
till våra bevattningssystem, börjar vattnet bli en brist-
vara. Vi hörde i debatten i går hur dricksvatten för-
orenas i vårt eget land av såväl nitrat som bekämp-
ningsmedel. Det är ett problem vi delar med många
industriländer och jordbruksländer. Vi har ett tungt
ansvar att se till att inte u-länderna kopierar vår livs-
stil.
Dålig eller ingen avloppsrening förorenar sjöar,
floder och hav ofta till den grad att fiskbeståndet dör
ut. Satsningar på att rena sjöar och floder, där ju för-
ändringarna relativt snabbt blir både märkbara och
mätbara lönar sig emellertid. Bättre rening av avlopp
till sjöar och floder får fisken tillbaka. Detta brukar
ske utan hjälp av inplanteringar.
En värld eller en civilisation som inte förmår
stoppa en tilltagande nedsmutsning av sitt vatten är en
civilisation utan framtid.
Brist på vatten betyder brist på mat i de flesta de-
lar av världen. Det är redan nu vattenbrist i 20 länder.
Det är intressant att se hur mycket vatten som går åt
för vår naturliga matproduktion. Det är viktigt att vi
blir medvetna om hur mycket vatten som behövs till
våra grödor. Det är dags att börja spara på det dagliga
vattnet såväl i i-länder som i u-länder. Det kanske
t.o.m. är dags för ett systemskifte vad gäller vatten-
konsumtionen i hushållen. Tänk globalt, handla lokalt.
Låt de lokala idéerna tas in i Agenda 21.
En gröda som är s.k. vattenekonomisk är hirs. Det
är ett sädesslag som man känner sedan förhistorisk tid
från Afrika, Asien och Ostindien. Hirs behöver 225
liter vatten för att bli ett kilo hirs. Ett kilo vete behö-
ver 400 liter vatten, ett kilo potatis 800 liter vatten
och ett kilo ris mellan 1 500 och 2 000 liter vatten.
När vi sedan dricker mjölk och äter kött behövs ytter-
ligare vatten för att producera en liter mjölk eller ett
kilo kött. Det kanske mest drastiska exemplet är att en
brödskiva för sin tillblivelse kräver 140 liter vatten.
Måste det nu betyda att vi har ont om vatten? Vi
har ju ständigt förnyande källor till vårt färskvatten,
som regn och snö. Man kan inte pumpa upp mer än
vad som fylls på på ett naturligt sätt. Gör man det
ändå måste man borra brunnarna allt djupare.
Jag talade förut om att 20 länder i världen har
vattenbrist. Men många länder och viktiga livsme-
delsproducerande områden i världen ligger redan i
riskzonen för vattenbrist utan att man har märkt att
vattenuttaget är för stort och att en uttömning håller
på att ske av vattenbärande lager. Brist på vatten och i
förlängningen brist på livsmedel är ett hot mot stabili-
teten i ett land likaväl som i ett internationellt per-
spektiv. Det är ganska klart. Det är en säkerhetspoli-
tisk fråga.
Konkurrens om vatten är också ett konflikthot.
Strid om vattentäkter på landsbygden har många
gånger varit mål i vårt eget lands domstolar förr i
tiden. Ser vi oss om i världen så visar historien att
vattnet kan vara orsak till konflikter. Det finns en rad
exempel på detta: områden som t.ex. floden Indus
med bifloder, som flyter genom både Indien och Pa-
kistan, Mekongfloden som bevattnar Kambodja,
Thailand och Laos, Nilen och Jordanfloden för att nu
nämna några i raden.
Floder som rinner genom mer än ett land ger lan-
det som ligger uppströms en stark position. Man kan
t.ex. leda bort en del av floden för bevattningsända-
mål om man utvidgar sin odlingsareal, eller behöver
vatten till sin boskap om man utökar hjordarna.
1990 års beräkningar av jordens grundvattenuttag
visar överuttag och sänkning av grundvattennivån i
Kalifornien, sydvästra USA, Mexiko, Arabiska halv-
ön, Indien, norra Kina och Sydostasien. I Europa tar
vi ut tre gånger mer vatten än vad vi egentligen har
råd med.
Jordens vattentillgångar måste bli en permanent
punkt på säkerhetsrådets dagordning för säkerheten
och stabiliteten i världen, för fredens och naturligtvis
också för vårt dagliga bröds skull.