Fru talman! Arbetslösheten är i dag det stora pro-
blemet i hela landet. Den region jag representerar hör
till de värst drabbade. Männens arbetslöshet hänger i
hög grad samman med industrikonjunkturen medan
kvinnornas situation framför allt har påverkats av
utvecklingen inom den offentliga sektorn. Länsarbets-
nämnden räknar med att antalet arbetslösa kvinnor i
vårt län kommer att öka under 1997 med tanke på de
rationaliserings- och nedskärningsplaner som finns i
kommunerna och landstinget.
Den sanering av statsfinanserna som regeringen
genomfört har varit påfrestande för stora grupper i
vårt land. Den har också inneburit att kommunerna
och landstingen varit tvungna att rationalisera sin
verksamhet. Många kvinnor har blivit utan arbete
samtidigt som behoven inom vård, omsorg och ut-
bildning fortfarande kvarstår och i vissa fall ökar.
När vi nu så småningom får ett ökat ekonomiskt
utrymme känns det mycket positivt med gårdagens
besked från statsministern att en del av dessa resurser
kommer den offentliga sektorn till godo.
Behoven finns, och den utbildade arbetskraften
finns. För att kunna ge människor den trygghet de vill
ha i sin vardag är det viktigt att den arbetskraftsresur-
sen tas till vara.
Av tradition har männen i vårt län arbetat inom
yrken som på olika sätt haft anknytning till skogs-
eller metallindustrin. När industrin rationaliserat har
deras arbetsuppgifter försvunnit. I dagens läge är det
heller inte möjligt att flytta dit där jobben finns, efter-
som utvecklingen har gått i samma riktning över hela
landet. De som på detta sätt har blivit friställda besit-
ter ett stort yrkeskunnande som är värt att ta till vara.
Genom vidareutbildning kan de bli den kompetenta
arbetskraft vi behöver för att t.ex. utveckla ett "grönt"
och miljöanpassat skogsbruk. Det är dessutom viktigt
att företagen tar sitt ansvar och i större utsträckning
satsar på vidareförädling av skogsråvaran.
Med tanke på den kompetenshöjning som vi ef-
tersträvar är det mycket positivt med regeringens
satsning på de små och medelstora högskolorna. Vi
hade i vårt län räknat med en ännu mer offensiv sats-
ning på högskolan i Gävle, och vi hoppas därför att
det som nu har gjorts bara är en början på ytterligare
satsningar i den riktningen.
I skogslänen är fortfarande de areella näringarna
basen för näringslivet, och det är viktigt att även det
befintliga jordbruket har möjlighet att utvecklas. Det
handlar om möjligheten att bevara "det öppna land-
skapet", men också om möjligheten att som konsu-
ment kunna köpa miljövänliga och lokalt producerade
livsmedel. Det är för oss en fråga om livskvalitet.
Under många år har man från borgerligt håll an-
gripit den offentliga sektorn och "det starka samhäl-
let". Men de senaste årens utveckling har väl med all
önskvärd tydlighet visat att människorna i vårt land
verkligen vill ha en stark offentlig sektor. Man vill
inte att det skall vara plånbokens tjocklek utan beho-
ven som styr den vård eller utbildning man kan få.
I motsats till det patriarkala klasstratifierade socia-
la system som var det traditionella svenska brukssam-
hällets ideal, innebär den generella välfärdspolitiken
en gemenskap där alla medborgare har rätt till all-
männa sociala förmåner, som inte är resultatet av
aristokratiskt välgörenhetstänkande, utan av demo-
kratiskt fattade beslut. Svensk socialdemokrati har
konsekvent hävdat att en väl avvägd offentlig sektor
ökar valfriheten för de vanliga människorna. Här
skulle jag vilja citera Tage Erlander, som uttryckte sig
på följande sätt:
"Det är ett misstag att tro att människornas frihet
blir mindre därför att de beslutar sig för att i samver-
kan genomföra det som de icke orkar med var för
sig."
Den moderna socialpolitiken har skapat ökad
trygghet och frihet för de vanliga människorna. Det är
därför oron har varit så stor under de senaste åren, då
vi på grund av dåliga statsfinanser har tvingats göra
förändringar och neddragningar i de offentliga syste-
men. Människor ser inte beskattningen som ett intrång
i medborgarnas rättigheter, som moderaterna hävdar,
utan som något som gör det möjligt för dem att betala
för de offentliga tjänsterna.
Om den offentliga sektorn skall kunna svara mot
principerna om generalitet och solidaritet är dessutom
marknadens marginalisering nödvändig. Det innebär
att välfärdssamhället måste kunna tillfredsställa inte
bara de fattigas sociala behov, utan även välbärgade
arbetares och medelklassens förväntningar. Det är
därför mycket oroande med de kampanjer som be-
drivs från försäkringsbolagens sida för att förmå
människor att teckna olika typer av privata försäk-
ringar. Det kan på sikt leda till att människor inte
känner solidaritet med de offentliga systemen.
Min vision av det framtida samhället, som jag med
politiken som redskap söker förverkliga, är ett sam-
hälle där vi på ett miljövänligt sätt tar till vara natur-
resurserna, där vi i större utsträckning än i dag har
möjlighet att köpa lokalt producerade varor. Det är ett
solidariskt samhälle, ett samhälle fritt från segrega-
tion, där barnen får en trygg uppväxt med god omsorg
och utbildning och där de äldre kan känna sig trygga i
visshet om att de kan få den vård och omsorg de be-
höver.