Fru talman! Att en debattrunda om hållbar ut-
veckling i vårt land har engagerat så många under de
gångna ett och ett halvt dygnen är spännande och
intressant. Det är många bollar som har varit i luften,
och många intressanta idéer och diskussioner har lyfts
fram. Jag vill tacka för att man har tagit detta initiativ,
som möjliggjort att så många har fått komma till tals i
kammaren.
Min inledning kommer att följa två spår. Det ena
är infrastrukturen i mitt hemlän Södermanland och en
hållbar utveckling för detta område. Det andra spåret
gäller utvecklingen i och kring Östersjön med alla
dess tillrinningsområden.
När det gäller vägar och tågtrafik i Södermanland
vill jag säga att vi måste bygga järnvägen klar, så att
vår tågtrafik når fram till Stockholms central. Det
räcker inte att vår trafik söderifrån stannar i Stock-
holms södra förorter och att man därifrån får ta sig in
till staden på annat sätt. Därför måste vi bygga det
tredje spåret. Det är en stor miljöfråga. Det är för
miljöns skull som vi och jag tycker att det tredje spå-
ret skall byggas klart. Vi måste minska biltrafiken
även i Stockholm för att reducera avgaser och annat
elände som biltrafik och övrig trafik för med sig. Då
måste också kollektivtrafiken i vår största tätort fun-
gera. Det skall vara mycket enkelt att välja de gemen-
samma trafiklösningarna.
I anslutning till infrastrukturpropositionen, som
skall behandlas litet längre fram här i kammaren, har
vi från Södermanland motionerat om att det tredje
spåret skall byggas klart. Vi vill också att riksväg 55
skall byggas färdig, så att det skapas en anslutning till
E 20.
I mitt län och i andra län diskuteras behov av nya
vägsträckningar för att förbättra person- och godstra-
fik. Det har vid flera tillfällen framförts att det måste
anläggas nya vägar i obruten terräng. Vi tror inte att
det är den bästa lösningen. Vi menar att vägnätet är
hyggligt bra och och att det kan rustas upp. Det behö-
ver inte anläggas så många nya vägar, åtminstone inte
i de södra delarna av landet. Vi tycker alltså att det
viktigt med upprustning som ett alternativ till an-
läggning av vägar i obruten terräng.
Från de mellersta delarna av Södermanland kan vi
rikta blicken mot kustremsan mot Östersjön och ham-
na i Oxelösund, som har Östersjöns djupaste hamn.
Oxelösundsborna arbetar med en stark ambition för
att med miljöåtgärder lyfta hamnen till att bli trans-
portnavet för Mellansverige.
Detta kommer att kunna innebära att Oxelösunds
hamn används i stället för hamnar i centralortens
närhet. Det kan också innebära att godstrafik och
annan trafik styrs bort från Stockholmsområdet. Vi
kan för detta använda tågtransporter, och ett hyfsat
vägnät kan möjliggöra spridning av produkterna in i
Mellansverige. Vi har stora förhoppningar på vad som
kan hända med Oxelösund och dess djuphamn.
Det andra spår som jag vill följa i den här diskus-
sionen gäller utvecklingen i och kring Östersjön, ett
innanhav med mycket stora problem som vi måste
hitta lösningar på. Det förekommer övergödning och
bottendöd. Omkring 30-40 % av bottnen är död - där
kan man inte se vare sig alger eller annat liv. Fisken
drabbas av sjukdomen M 74, och den frilevande laxen
har mycket svårt att klara sig just nu.
Det är inte enkelt att komma fram till lösningar på
dessa frågor utan tvärtom väldigt svårt. Men vi kan se
att en folkrörelse håller på att växa upp i tillrinnings-
områdena, där man aktiverar sig både för att få ned
kväveutsläppen och för att reparera vattendrag med
kalkning och andra åtgärder.
Vi måste använda de kalkningsresurser som vi har
på ett mera samlat sätt än hitintills. Ett av departemen-
ten sköter kalkningsresurserna vad gäller skogen och
ett annat motsvarande resurser för vattendragen. I
vissa län plockar man ut vissa sjöar som behöver
kalkas. En mycket kortvarig kalkningsutredning har
presenterat sitt alternativ, nämligen ett helhetsgrepp
med försök till program för hela tillrinningsområdet.
Låt mig här peka på de geografiska områden som
jag känner bäst till, med början i Bergslagen och
sedan ned mot Nyköping-Oxelösunds-området.
Då kommer för det första tre länsstyrelser och
femton, sexton kommuner att bli inblandade i detta.
Alltså måste vi jobba på ett mer aktivt sätt, se till att
få mer aktivitet och få människorna runt ikring att ta
ett ansvar.
Det gäller naturligtvis också kvävet. Det är tre sa-
ker som är huvudanledningen till att vi får för mycket
kväve i våra vattendrag. Det första är bilismen, det
andra är jordbruket och det tredje är utsläppet från
industrin. Mycket har gjorts och mycket kommer att
kunna göras. Men vi måste göra det tillsammans för
att inte Östersjön, vårt stora innanhav, långsamt men
säkert skall dö ut.
De projekt som vi har gjort med Östersjömiljarden
är ett fösta steg. Nästa steg måste bli att vi delar med
oss av den kompetens, erfarenhet och utveckling som
vi har haft i vårt land till de länder som ligger på
andra sidan av Östersjön. Där ligger man inte lika
långt framme när det gäller teknik och teknikutveck-
ling. Där måste vi med biståndsmedel som en solidari-
tetshandling för dem och för oss se till att vi gemen-
samt kan lösa de problemen för ett bättre Östersjön.