Fru talman! Den allmänpolitiska debatten syftar
till att spegla många olika frågeställningar och hur
dessa kan uppfattas beroende på ledamöternas
grunduppfattning och hur vi ledamöter, beroende på
politisk hemvist, vill lösa dessa problem. Målen som
alla har, att skapa ett bättre samhälle för alla och en
hållbar långsiktig utveckling, strider man inte så
mycket om. Däremot skiljer sättet mycket som vi från
olika håll vill lösa problem och utmaningar på. Och så
skall det givetvis vara i en levande demokrati.
Formen för denna allmänpolitiska debatt kommer
uppenbarligen att diskuteras vidare framöver. Nog
tycker jag, som deltagit i många allmänpolitiska de-
batter, att debatten skulle ha blivit mer givande om
den strukturerats upp mer områdesvis. Detta har inte
skett denna gång, och därför har också debatten blivit
något för rörig och mindre inspirerande, tycker jag. I
de fall statsråd har deltagit har dock många repliker
samlats just kring respektive ämnesområde, och då
har genast debatten tänt till och det har blivit mer
givande att lyssna.
Fru talman! De stora frågorna kring ekonomi,
skatter, arbetslöshet, energi, social trygghet och fram-
tidens pensioner har ventilerats från många håll. Inte
mycket nytt har egentligen framkommit. Låt mig ändå
konstatera att regeringen visar stor osäkerhet och
beslutsvånda på många viktiga områden, vilket be-
klagligtvis ökar bekymmer och svårigheter. Detta
gäller inte minst energipolitiken, problemen med
arbetslösheten, Europapolitiken och hur vi skall kun-
na skapa trygga framtida pensioner för alla, liksom
trygghet på äldre dar i övrigt.
Regeringen vågar inte, som vi ser det, tänka i nya
banor, utan låser fast sig i föreställningen att gamla
lösningar skall klara nya problem. Detta leder till att
det blir ännu besvärligare att lösa de akuta aktuella
problemen. Risken är stor att Sverige tappar tempo
jämfört med andra länder i Europa.
Låt mig ta upp en viktig fråga, det gäller energin
och miljöhoten. 1992 antogs FN:s klimatkonvention.
Denna förutsätter en stabilisering av växthusgasernas
koncentration i atmosfären. Konventionen föreskriver
att i-länderna har ansvaret för att börja vidta åtgärder,
vilket innebär att dessa länder individuellt och ge-
mensamt år 2000 skall stabilisera utsläppen av växt-
husgaser på 1990 års nivå. Sveriges riksdag godkände
klimatkonventionen 1993 och beslutade då att de
svenska koldioxidutsläppen från fossila bränslen
skulle stabiliseras på 1990 års nivå fram till sekelskif-
tet.
Vi moderater föreslog redan 1988 att ett tak för
koldioxidutsläppen skulle införas. Vi driver fortfaran-
de denna fråga och att kravet på riksdagen skall vara
att anta nya minskningsmål. Vi ser, liksom alltfler i
omvärlden, hotet om ett växthusklimat som en mycket
allvarlig och viktig miljö- och överlevnadsfråga. Sve-
riges utsläpp av koldioxid från fossila bränslen, kol,
olja, m.fl., minskade mellan 1972 och 1985. Det var
just under den tiden vi började använda kärnkraften.
Därefter har utsläppen varit nästan konstanta. Det går
knappast, menar vi, att nu snabbt ersätta kärnkraft
med kol, olja eller naturgas utan att vi får problem
med miljömålen.
Riksdagen har alltså fattat beslut om målsättningar
som är oförenliga på det energipolitiska området.
Kärnkraften skall avvecklas, vattenkraften får inte
byggas ut och koldioxidutsläppen får inte öka. Sam-
tidigt skall sysselsättning och välfärd garanteras ge-
nom en god tillgång på energi.
Fru talman! Just detta med god tillgång på energi
gör att vi har problem med sysselsättning, och vi kan
också få problem med vår ekonomi framöver. Det är
därför vi har ansett det oklokt att i dagens läge på-
skynda den avveckling av kärnkraften som man länge
har diskuterat. Vi tror också att det blir för ansträng-
ande för ekonomin.
Fru talman! Till sist skulle jag ändå vilja ta upp
den fråga som jag inledde med, nämligen tryggheten
för alla och den framtidstro som vi alla, oavsett poli-
tisk uppfattning, vill skapa och jobba för. Det finns ett
mycket klart samband. Vi har ett starkt och brett före-
tagande som kan sysselsätta många människor och vi
har förmåga att sälja och exportera det vi producerar.
Det är det som skapar de resurser som skall skapa den
framtida tryggheten för oss alla.
Detta klara samband tycker jag att man ofta
glömmer i den politiska debatten. Jag menar att det
för framtiden är någonting att ta upp mycket hetare i
den politiska debatten: sambandet mellan företagande,
arbete, export, resursbildning och trygghet, familje-
politik, sjukvård, äldreomsorgen och inte minst pen-
sionerna. Det finns ett mycket starkt samband här, och
jag hoppas verkligen att detta samband skall framstå
klarare än det har gjort i den debatt vi har haft den här
gången.
Partiledardebatten var härmed avslutad.