Fru talman! I går var det en historisk dag i riksda-
gen. Vad hände? Jo, vi invigde vårt nya gym. Det är
väldigt stiligt, i gamla teknisk service.
Bakom beslutet att satsa på detta låg naturligtvis
en rad tankar, som att vi som arbetar i riksdagen skall
må bättre, fungera bättre och fatta bättre beslut. Men
självklart fanns också tankarna om att vi skall vara
mindre sjuka, undvika att vara borta från riksdagen.
Vi skall undvika ohälsa.
Hälsa är faktiskt en viktig fråga. Om man frågar
svenska folket - det spelar ingen roll om det är ung-
domar eller äldre - vad som är det viktigaste för dem,
svarar alla att det är hälsan. Jag vill då ställa frågan:
Vad gör vi här i riksdagen för att svenskarna skall
kunna nå detta som de själva tycker är det allra vikti-
gaste? Hur tänker vi och hur arbetar vi med de här
frågorna?
Jag tycker att vi tänker och arbetar för litet med
och talar för litet om de här frågorna. Det kan bero på
att vi är ointresserade eller okunniga. Men jag tror att
det framför allt beror på att vi har fokuserat fel. Vi
talar mycket om pengar till vård, dvs. vi talar om vad
vi skall göra när människor redan har blivit sjuka. Vi
talar alltså hela tiden om att reda upp det som gått fel
i stället för att ha fokus på hälsan. I ett land som vårt
borde vi tala om att vi kan minska sjukvårdskostna-
derna varje år därför att människor har blivit så
mycket friskare.
Den typ av sjukdomar som tidigare gjorde att
människor inte levde så länge som vi gör nu är fak-
tiskt över. I dag beror de flesta sjukdomar som vi
lider av och dör av i Sverige på vilken livsstil vi har.
De beror alltså på hur vi själva fattar beslut om att vi
vill leva, under vilken livssituation vi lever.
När det gäller landets finanser har detta ganska stora
konsekvenser. I dag lägger vi ned ungefär 110 miljar-
der kronor på att vara sjuka. Kostnaden för långtids-
sjukvård, långtidssjukskrivning, förtidspensionering
och arbetsskador är ungefär 70 miljarder. Detta blir
tillsammans uppåt 200 miljarder kronor. En ändring
av denna makromodell, om vi kunde åstadkomma det,
skulle vara väldigt viktig.
Jag vill dock gå tillbaka till individnivån och säga
att jag tror att det är oerhört viktigt att se på vad som
händer med den enskilda människan. Vilka beslut
fattar hon? Vilka möjligheter ger vi människor att
fokusera på sin hälsa i stället för att ge dem hjälp först
när de har blivit sjuka? Det handlar om vilket intresse
för detta vi har här i riksdagen och hur vi talar om
frågor om hälsa och sjukdom.
Vi som är intresserade av hälsofrågor får ibland
höra att fysisk träning och livsstil inte är så mycket att
prata om - sådant är vars och ens ensak - men jag vill
lyfta fram detta och främst ta upp frågan om fysisk
aktivitet och hälsa.
För närvarande beror hälften av alla dödsfall som
inträffar på hjärt- och kärlsjukdomar, för vilka fysisk
träning är en viktig faktor. För människor över 40 år
är rörelseorganens sjukdomar de allra svåraste. I en
undersökning som heter Liv 90 har man studerat hur
den träningsvåg som många tror nu har gripit tag i
Sverige egentligen ser ut. Den visar att hälften av alla
unga, en tredjedel av alla medelålders och ca 25 % av
de äldre motionerar regelbundet ungefär två gånger i
veckan. Mer är det alltså inte.
Av denna utredning drar man också den slutsatsen
att merparten av vuxna svenskar får för litet av fysisk
träning. Det handlar då inte bara om konditionsträning
utan lika mycket om styrketräning för att förebygga
t.ex. belastningsskador. Människan av i dag ut ser ut
som hon gjorde för tusen år sedan, men hennes liv har
blivit ganska annorlunda. Behovet av att röra sig har
bestått, men i vår nuvarande kultur är det inte natur-
ligt inbyggt, och vi måste därför tillgodose det på ett
annat sätt än tidigare.
Fru talman! Det är i dag många som anser att fy-
sisk träning inte är så viktig. Vi har minskat antalet
timmar för gymnastik i skolan, och det finns ingen
motsvarande verksamhet för dem som studerar vid
universiteten. Över huvud taget minskar möjligheter-
na till fysisk träning. Därför är det bra att vi har fått
vårt gym här på riksdagen.
Vad jag skulle vilja att riksdagen skulle göra på
makroplanet är att ta fram en sådan rapport som våren
1996 presenterades av the Surgeon General i USA
inför olympiaden. Den heter Pysical Activity and
Health. I den fastslår man att regelbunden fysisk
aktivitet förebygger sjukdomar. Man har gjort en
fullständig genomgång av vilka sjukdomar som kan
förebyggas. Jag tycker att det skulle vara värt att
också svenska läkare och svensk expertis fick ta
ställning till denna katalog. Än så länge har man inte
kommit så långt att man tror på att fysisk träning har
den enorma påverkan som den faktiskt har på männi-
skor när det gäller både hälsa och sjukdom.
Det är faktiskt så att de som utövar regelbunden
motion inte bara anser sig må bra, utan de har också
färre medicinska riskfaktorer. Jag tycker att det skulle
vara viktigt att undersöka både den enskilda männi-
skans och vårt eget förhållningssätt här i riksdagen till
fysisk träning. Hur ser vi på hälsa? Hur mycket av
våra resurser inriktar vi på förebyggande verksamhet?
Varför är det så intressant att komma först när det är
för sent?
Jag vill också uppmana oss alla i riksdagen att nu
verkligen använda vårt gym.