Fru talman! Låt oss glädjas över Svedbergs kyrkliga engagemang. Jag har också ett kyrkligt engagemang som både förtroendevald och anställd under flera decennier, och jag har mött exakt den frågeställning som Svedberg redogör för.
Jag tror att Svenska kyrkan kommer att kontinuerligt stå under en press att fatta rationella beslut om vad som ska bevaras, vad som ska användas och vad som kan nyttjas till annat än kyrkliga ändamål.
Jag har själv, fru talman, i det pastorat där jag är engagerad varit en del i en process att sälja fastigheter som har ägts av Svenska kyrkan men som inte längre används av Svenska kyrkan. Vi har därmed kunnat använda de resurserna för att rusta sådant som kyrkan inte använder för sin kärnverksamhet.
Jag tror att sådant här kommer att pågå hela tiden. Men utan den kyrkoantikvariska ersättningen, fru talman, som uppgår till ungefär en halv miljard kronor per år, som fördelas över hela vårt land med hjälp av kyrkans egen organisation och som förstärks med kyrkans egna pengar, hade de rationella besluten inte varit möjliga.
Det var av den orsaken, fru talman, jag gjorde Svedberg uppmärksam på att han förbigick ett helt avsnitt i regeringens skrivelse som ger tydligt uttryck för att det finns ytterligare 2,3-2,4 miljarder att hämta under de kommande fem åren. Jag tror att det är ett väldigt viktigt besked för sådana som Svedberg och mig, som i vardagen sitter och förvaltar ett stort kulturarv, att veta att det rullar på. Skulle staten dra sig ur, fru talman, vore bekymren akuta.