Fru talman! Kulturmiljö är allt det som gör att vi människor förstår eller anar historiska sammanhang och kulturutveckling och att vi också förstår händelser och människor som påverkat utvecklingen. I hela vår kulturmiljö som består av både nytt och gammalt ingår kulturarvet som en viktig del.
Att leva utan någon som helst kunskap om historia menar jag är som att leva ett liv med permanent minnesförlust. Kulturmiljö är inte bara saker och hus utan minnen, berättelser, språk och dialekter, musik, helhetsmiljöer av bebyggelse och natur. Kulturmiljö är inte heller bara gamla miljöer - det är viktigt - utan samspelet mellan ett modernt aktivt samhällsliv, ett medvetet miljötänkande, och en levande kulturmiljö.
Kyrkans kulturarv är en betydande del i denna svenska kulturmiljö. Som de flesta vet har vi liberaler ända sedan långt in på 1800-talet arbetat för att skilja kyrkan från staten. Huvudorsaken till att vi kämpade för det var att en statskyrka inte passar in i ett samhälle med religionsfrihet. I dag är det väl inte många som tycker något annat.
Vad man än har för personlig tro får man inse att kyrkan i Sverige bär på ett rikt kulturarv i form av byggnader och föremål men också i form av olika traditioner, musik och litteratur. Det kan upprepas att det kan vara mycket intressant och givande även för människor som saknar religiös övertygelse. Kyrkan är också bärare av olika konstnärliga och arkitektoniska uttryck. Det är naturligtvis av stor betydelse att detta kulturarv bevaras, används och utvecklas för dagens och kommande generationer.
När förhållandet mellan Svenska kyrkan och staten ändrades var det en stor fråga hur det skulle gå med alla gamla kyrkor och allt vad de innehöll av kulturarv. Särskilt kostnadskrävande är underhåll av byggnader. Det blev som vi vet glädjande nog en bred uppslutning i riksdagen om att Svenska kyrkan skulle få viss ersättning av staten för kulturhistoriskt motiverade kostnader för de kyrkliga kulturminnena. Märk väl att det ska vara åtskilt från det som är den vanliga kyrkliga verksamheten.
Alla som bor i Sverige har rätt till den historia som tidigare generationer har skapat. Det gäller också alla dem som anlänt till Sverige nyligen. De har rätt till det som de vill ta till sig av det som är vårt kulturarv. Kulturarvet är också med tanke på mångfald och förnyelse under ständig förändring.
Nu redovisar regeringen i sin skrivelse hur den kyrkoantikvariska ersättningen har använts under perioden 2002-2012. Skrivelsen behandlar också tillgängligheten till kulturminnen och så vidare, kompetens- och kunskapsfrågor och hur samarbetet med Svenska kyrkan fungerar. Den redovisar också myndigheterna som finns inom kulturmiljöområdet.
Regeringen sammanfattar i sin skrivelse att medlen har fördelats i enlighet med de principer som slogs fast när kyrkan skiljdes från staten och att den verksamhet som har bedrivits uppenbarligen varit av stor betydelse för vården och bevarandet av det kyrkliga kulturarvet. Det finns i utskottet, trots en del reservationer, en bred enighet bakom att arbetet har bedrivits på ett bra sätt.
Villkoren för den kyrkoantikvariska ersättningen måste även i fortsättningen präglas av långsiktighet och förutsägbarhet. Därför ser vi fram emot att regeringen återkommer i höst i budgetpropositionen med närmare förslag om hur nivån ska vara på den framtida ersättningen den kommande femårsperioden.
Fru talman! Jag är helt övertygad om att det finns ett brett stöd i Sverige för att staten även fortsättningsvis, tillsammans med Svenska kyrkan, ska ta ett ansvar för att det kyrkliga kulturarvet bevaras, används och utvecklas.
Fru talman! Avslutningsvis finns det några reservationer som inte behandlar oviktiga frågor. Det handlar till exempel om aspekten på funktionshinder när det gäller både tillgänglighet och museernas innehåll. Det handlar bland annat om det industriella kulturarvet.
Jag vill helt kort säga att inom många av de områdena pågår det redan ett väldigt viktigt arbete. Inte minst när det gäller funktionsnedsättning eller funktionshinder har utskottets egen utvärderingsgrupp gjort ett ordentligt arbete med en översyn av vilka brister som finns. Vi hade också en stor hearing om detta.
Samtidigt har regeringen gett en statlig utredare uppdraget att se på hur olika gruppers roll i historien på ett tydligare sätt kan speglas i utställningsverksamhet och museer. Tillgänglighet för alla grupper innebär två saker. Det är dels att alla människor kan komma till museer och institutioner, dels att innehållet i utställningarna speglar olika gruppers roll. Det ska inte vara som förr där människor som var sjuka, hade funktionsnedsättning och ofta kvinnor helt enkelt glömdes bort i beskrivningen av hur samhället och kulturen hade sett ut.
Det är ett dubbelt uppdrag som är väldigt viktigt. Jag vill understryka att både regeringen och riksdagens majoritet arbetar för att utveckla en kultur som är tillgänglig för alla och speglar allas roll i kulturen och historien. Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.