Fru talman! Den kyrkoantikvariska ersättningen kanske inte är den mest uppseendeväckande fråga som diskuteras i kammaren under riksdagsåret. Det är inte heller en fråga med oerhört vitt skilda uppfattningar i de flesta fall.
Min egen bakgrund ska jag gärna redogöra för. Jag har nämligen varit guide i Östra Ryds kyrka. På söndagar efter högmässan mellan kl. 11 och 16 stod jag till tjänst med att hålla kyrkan öppen och förevisa de konstföremål som finns där. Ni kan för övrigt gärna åka dit. Det är nära Rydboholm utanför Stockholm. Det är en av de kyrkor i landet som har flest konstverk. Detta säger i sin tur en del om kyrkans krigiska historia. I princip alla dessa konstverk är nämligen krigsbyten från Braheättens härjningar i sydliga länder. Jag hade 10:95 kronor i timmen på den tiden, utan kollektivavtal. Antagligen fick jag jobbet för att jag var släkt med prästen.
Den kyrkoantikvariska ersättningen tror jag inte är någon stor partiskiljande fråga. Kulturarvet utvecklas hela tiden, men även det kulturarv som finns i form av kyrkokonst och kyrkobyggnader är naturligtvis viktigt att bevara. Däremot finns det vissa andra frågor som hör till det här betänkandet och som jag skulle vilja lyfta fram.
Den första handlar om det som Tina Ehn tog upp om funktionshindersperspektivet för museerna. Utskottet säger att motionen delvis redan är tillgodosedd och att man därför inte behöver göra någonting. Men det menar jag är felaktigt, framför allt av det skälet att jag har erfarenhet av hur den här regeringen har behandlat tillgänglighets- och funktionshindersperspektivet på andra håll. Det finns till exempel ett stort problem med den proposition som har lagts fram om att bristande tillgänglighet ska ses som diskriminering: Så fort det bränner till och riskerar att kosta pengar kommer man med undantag. Det har gjort att handikapporganisationerna befarar att 99 procent av kulturinstitutionerna inte kommer att behöva uppfylla lagens krav angående bristande tillgänglighet som diskriminering på grund av alla de undantag som byggts in. Undantagen beror på att det inte får kosta för mycket pengar.
Det är på ett liknande sätt här. Ett genusperspektiv kostar inte så mycket, och därför kan man gå med på att det ska finnas i museernas verksamhet. Ett funktionshindersperspektiv skulle dock riskera att leda till att kostnaderna ökar. Men menar vi allvar måste de göra det. Ska tillgängligheten öka för människor med olika typer av funktionshinder måste det också få kosta. Därför är vår reservation nr 2 fullt relevant. Ett funktionshindersperspektiv bör tillföras museisektorn på samma sätt som ett genusperspektiv redan finns där. Jag yrkar bifall till reservation nr 2.
Den andra fråga jag vill lyfta fram handlar om det industriella kulturarvet och det rullande kulturarvet. Några av er vet att jag har min bakgrund inom järnvägen. Jag har också faktiskt bidragit till vissa utställningar vid Järnvägsmuseet. Det ligger mig varmt om hjärtat. Problemet nu är att nedskärningar och bristande konsekvens i ansvarstagande har gjort att de stora industrikulturella samlingarna håller på att försvagas. Museerna läggs ned eller slås ihop. Att järnvägen nu ska samordnas med ett vägmuseum menar jag är fel. Det visar på en bristande förståelse för två helt olika transportsätt.
Över huvud taget är det industriella kulturarvet inte så väl sett. Det kan bero på att det beskriver en arbetets historia som inte alltid hyllas i de fina kulturella kretsarna. Denna arbetets historia menar jag är den kanske viktigaste delen av vår historia och måhända det viktigaste kulturarv vi har, för det visar på hur värden har byggts i samhället. Det är inte i första hand innovatörerna, uppfinnarna och entreprenörerna som ska stå i centrum, utan framför allt alla de människor som genom blod, svett och tårar byggt upp detta lands välstånd. Här finns det otroligt mycket att förevisa. Det finns otroligt mycket som är intressant och spännande, men det finns tyvärr alldeles för lite kunskap och alldeles för lite intresse för det. Därför vill jag instämma i Per Svedberg bifallsyrkande till reservation nr 3. I övrigt instämmer jag även i reservation nr 4, men för tids vinnande yrkar jag inte bifall till den.