Fru talman! Vi debatterar kyrkoantikvarisk ersättning och övriga kulturarvsfrågor. Jag kommer att uppehålla mig lite vid just den kyrkoantikvariska ersättningen, vilket jag tycker är lite kul. Jag är nämligen något man möjligen skulle kunna beskriva som kyrkobyggnadsnörd. Jag älskar att besöka kyrkor. Jag älskar att titta på dem. Jag älskar kyrkorummet som tillflyktsort undan stress och annat som man har i vardagen.
När vi i dag diskuterar den kyrkoantikvariska ersättningen berör vi den stora frågan om vårt gemensamma kulturarv. Kulturarvet är det historiska arv som årtusenden av invandrade människor burit med sig till vårt land i form av tro, liv och föreställningar. Det handlar om den samiska urbefolkningen, den tyske munken Ansgar som missionerade om en hebreisk judes liv tusen år tidigare, valloner, olika åldrar, istider, krig, kyrkor, slott och gravar. Och alldeles här bredvid har vi husen i Gamla stan. Kulturarvet är mångfasetterat och spännande i den meningen att vi vet att begreppet "kulturarvet" år 2030 kommer att definieras på ett annat sätt än 2014. Det beror på att begreppet är ständigt föränderligt.
Vi moderater och våra alliansvänner vill värna ett kulturarv som berättar om varje generations ansvar, värderingar och tro. Begravningsplatser i Sverige som är samtida med Egyptens pyramider berättar något om Sverige på samma sätt som exempelvis dagens kyrkogårdar. Det är genom att värna kulturarvet i stort som vi som bor här, fru talman, oavsett om vi varit här i generationer eller kommit hit i nutid, kan få kunskap om vårt lands historia. Kunskap är i förlängningen alltid det bästa skyddet mot rasism och intolerans.
Vi har tydligt visat att vi vill värna kulturarvet genom att tillföra kulturen mer pengar. Detta har skett trots en lång och svår ekonomisk kris. Sedan 2006 har den statliga kulturbudgeten stärkts med ytterligare 916 miljoner kronor. Genom att ge alla barn och unga rätt till kultur, till exempel gratis entré på statliga museer, skapar vi långsiktigt förutsättningar för att även kommande generationer ska kunna betrakta kulturarvsfrågor som relevanta och viktiga.
Det är i detta perspektiv som den kyrkoantikvariska ersättningen blir viktig då kyrkor berättar om de senaste tusen åren av kristet kulturarv. Där ingår också arkitektur, byggnadskonst och konstnärlig utsmyckning. Någon kanske har synpunkter på att dessa 470 miljoner årligen tillförs Svenska kyrkan som enskilt trossamfund, men då är det viktigt att komma ihåg att åtskilliga av de byggnader som samfunden nu vårdar fanns här i Sverige hundratals år innan Luther och reformationen. Det finns 97 bara på Gotland. Dessa kyrkor används, vid sidan av Svenska kyrkans gudstjänster, också av andra samfund för bland annat bröllop och inte minst av artister i samband med olika konserter.
Regeringen har för avsikt att lägga fram en långsiktig budget för de kommande åren och har aviserat att det kan ske redan nu till hösten. Dock vill jag kommentera lite av det som framkommer i utvärderingen. Det gäller bland annat att kyrkan inledningsvis kanske hade lite svårt att ta till sig alla de resurser som stod till dess förfogande, men att det successivt blivit bättre i takt med att kompetensen hos Svenska kyrkan ökat. I dagsläget ligger man budgetmässigt inte långt ifrån de statliga medel som har tilldelats. Det är också så att beslutet i dag innebär att vi får en mer djupgående analys av hur dessa pengar har förvaltats, och det ska vara framme 2019.
Bilden av Svenska kyrkan är att den har kunskapen att vårda dessa viktiga kulturbyggnader på ett bra sätt. Nu har dessutom samtliga stift kunnig personal på området. Därför har jag inga svårigheter att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och därmed avslag på samtliga motioner.