Fru talman! Jag blev omnämnd ett antal gånger och tänkte därför kliva upp och på något sätt försöka illustrera min bild. Anders Åkesson målar rätt fint en bild av ett centerpartistiskt glesbygdsperspektiv.
Jag har varit kyrkorådsordförande i en liten församling bestående av två kyrkor, ett antal pastorsexpeditioner och bostäder. Det är ett fastighetsbestånd som går långt utöver vad man egentligen behöver ha. Men samtliga fastigheter bär på ett kulturhistoriskt arv. Vår församling är nog inte den enda som har gjort utförsäljningar av delar av det bestånd man har av den enkla anledningen att man inte mäktar med att hantera det.
Då är det jättebra om det är långsiktigt - att det finns långsiktiga pengar. Men det är också vettigt och bra att det finns pengar. Vi har ett antal gånger sökt medel för att rusta, renovera och återskapa delar av våra kyrkor.
Det är hela tiden en prioriteringsordning, även för Svenska kyrkan naturligtvis. Frågan är: Hur långt kommer det här att gå? Vad jag förstår finns det ett antal församlingar söderut i Sverige som börjar sälja hela kyrkobyggnader med tillhörande delar, och då försvinner väl det kyrkliga kulturarvet - eller?