Fru talman! Jag vill initialt yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet och avslag på samtliga reservationer som är lämnade i anledning av detta.
Fru talman! Jag tänkte uppehålla mig vid den kyrkoantikvariska ersättningen. Det är trots allt en rätt stor pjäs i betänkandet. I anslutning till stat-kyrka-reformen som genomfördes den 1 januari år 2000 och som innebar att relationerna mellan staten och Svenska kyrkan ändrades gavs Svenska kyrkan rätt till viss ersättning av staten för det som var kulturhistoriskt motiverade kostnader i samband med vård och underhåll av kyrkliga kulturminnen. Det kom då att kallas kyrkoantikvarisk ersättning.
I den skrivelse från alliansregeringen och Kulturdepartementet som ligger till grund för det betänkande som behandlas i dag redovisas hur den kyrkoantikvariska ersättningen har använts under perioden från millennieskiftet fram till år 2012. Skrivelsen behandlar också tillgängligheten till de kyrkliga kulturminnena, kompetens- och kunskapsfrågor och samarbetet mellan Svenska kyrkan och de olika myndigheter som finns inom kulturmiljöområdet.
Man kan notera i skrivelsen att regeringen gör bedömningen att den kyrkoantikvariska ersättningen har fördelats helt i enlighet med de principer som slogs fast i samband med relationsändringen mellan staten och kyrkan och att den kyrkoantikvariska ersättningen har en mycket stor betydelse för vård och bevarande av det kyrkliga kulturarvet. Så långt är det bra.
I skrivelsen lyfter man också fram att kompetensen inom Svenska kyrkan i frågor som rör förvaltningen av de kyrkliga kulturminnena har utvecklats positivt. Som ett exempel på detta har i dag samtliga av Svenska kyrkans stift fast anställd personal som är sakkunnig i kulturarvsfrågor.
Fru talman! Ledamoten Svedberg från Socialdemokraterna viftade bort regeringens skrivelse om den kyrkoantikvariska ersättningen och sade att den inte innehöll några nyheter. Nja, man kan se att den innehåller två rätt stora nyheter - om man ger sig tid att läsa ända till s. 24, förstås. Den ena är att regeringen skriver att staten även fortsättningsvis tillsammans med Svenska kyrkan ska ta ett ansvar för att det kyrkliga kulturarvet bevaras, används och utvecklas. Regeringen skriver: Villkoren för den kyrkoantikvariska ersättningen bör präglas av långsiktighet och förutsägbarhet.
Jag har samma erfarenhet som Svedberg vad gäller att engagera mig i kulturarv. Jag vet precis vad det innebär att ha långsiktighet och förutsägbarhet i de villkor i samhällets stöd som fordras för att man över huvud taget ska ge sig på ett sådant projekt som det innebär att renovera ett kulturarv - oavsett om det är ett rullande kulturarv, i form av en kyrklig byggnad eller någonting annat.
Just begreppen långsiktighet och förutsägbarhet är av utomordentligt stor vikt i sammanhanget. Arbetet med att inventera, projektera och genomföra en stor och omfattande renovering sträcker sig ofta över många år. Då är förutsägbarheten och långsiktigheten helt grundläggande förutsättningar för att omfattande projekt över huvud taget ska kunna startas och fullföljas.
Ytterligare en nyhet, fru talman, som Svedberg missade är den utfästelse om ekonomiskt bistånd och stöd som framgår mycket tydligt på s. 24 i regeringens skrivelse. Det är förvisso bara runt 2 ½ miljard, och det kanske inte är så mycket i socialdemokratiskt perspektiv. Men jag, som vet att det är skattebetalarnas surt förvärvade pengar som vi använder och fattar beslut om i riksdagen i detta beslut och i alla andra beslut, har mycket stor respekt för dem. Jag inser också värdet av att regeringens skriver: Regeringen aviserar därför i denna skrivelse till riksdagen att den har för avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till den kyrkoantikvariska ersättningens långsiktiga nivå i budgetpropositionen för år 2015.
Det finns, som jag ser det, i och med detta skäl att anta att beskedet även denna gång är flerårigt och nivåmässigt stabilt. Det är goda nyheter för Svenska kyrkans landsomfattande kulturarv.
I skrivelsen från regeringen redovisas också att de ekonomiska förutsättningarna för församlingar och samfälligheter runt om i landet sammantaget och successivt har försämrats efter relationsändringen. Samtidigt har kulturarvet till sin omfattning förblivit oförändrat. En slutsats blir därför att genom en pågående samhällsutveckling, urbanisering med mera fördjupas de regionala skillnaderna i landet. Vi ser det på detta område, och vi ser det på andra områden. Detta i sin tur innebär ett ökat ansvar per medlem i Svenska kyrkan för kulturarv och ekonomi. För att klara förvaltningen av kulturarvet när omvärlden kontinuerligt förändras arbetar Svenska kyrkan därför kontinuerligt och aktivt med att anpassa sitt eget ekonomiska utjämningssystem och sin egen organisation till dessa förändrade förutsättningar.
Min slutsats av detta är att kombinationen av statens långsiktiga ansvar för det gemensamma kulturarv som Svenska kyrkan förvaltar och den medvetenhet Svenska kyrkan har om sina regionala olikheter är själva garanten för ett väl omhändertaget kyrkligt kulturarv i
hela
landet. Som centerpartist och som en del av en alliansregering med målsättning att hela landet ska leva är jag mycket nöjd med detta besked. Det är ett besked som på detta område innebär att vi håller samman landet.
Fru talman! Det kyrkliga kulturarvet har även en integrationsaspekt. Vi är ju överens om att alla vi som bor i Sverige har rätt till den historia som tidigare generationer har skapat. Men också för dem som har anlänt till Sverige nyligen är tillgången till kyrkans kulturarv en rättighet. Här är det enligt Svenska kyrkans egen bedömning viktigt att minnas att många som kommer till Sverige redan känner sig hemma i kyrkans rum. Ledamoten Ehn berörde detta på ett föredömligt sätt i sitt anförande. Man ska också komma ihåg, fru talman, att även människor med en annan tro och en annan religiös tradition gärna söker sig till kyrkans miljöer.
Detta är givetvis ett av skälen till att det kyrkliga kulturarvet och dess värden enligt flera undersökningar uppskattas av en så stor majoritet av vår befolkning. Med sin bredd, sin mångfald, sin nationella spridning och sin långa historia angår arvet oss alla.
Avslutningsvis: Det kyrkliga kulturarvet, som har byggts upp under tusen år, präglas av ett historiskt djup och rymmer centrala berättelser om samhällets utveckling. Det är också bärare av mycket starka konstnärliga och arkitektoniska uttryck. Det är som centerpartist lätt att instämma i kulturutskottets slutsats att det är av mycket stor betydelse att detta kulturarv bevaras, används och utvecklas för dagens och för kommande generationer. Alla, fru talman - med betoning på
alla
- som bor i vårt land har rätt till den historia som tidigare generationer gemensamt har skapat.
(Applåder)
I detta anförande instämde Per Lodenius (C).