Herr talman! Som avslutning på den här debatten måste jag säga att jag tycker att det är lite oroväckande att regeringen och oppositionen faktiskt har så olika bild av verkligheten. Vi har lite svårt att hitta rätt i vissa delar av debatten, tycker jag, när man inte riktigt har samma syn på hur verkligheten ser ut utifrån olika rapporter.
En sak som kan vara och kommer att vara besvärande är faktiskt hur vi löser generationsväxlingen och ungdomsarbetslösheten. Hans Backman är inne på skattesänkningar och sådant. Vår bild är att om man använder pengarna rätt skapar man jobb. Det går att göra det. Man kan ha olika anställningsstöd. Man kan på olika sätt gynna vissa branscher och så vidare för att skapa jobb. Det ger ett ingångsvärde. Framför allt handlar det om att skapa en kompetens hos dem som inte har det för att anpassa dem till den framtida arbetsmarknaden.
Lite grann vill jag också säga om att jobbcoachen ska vara en slags GPS, som vi var inne på. Jag tror att Annika Qarlsson kanske går vilse i blåbärsskogen så småningom om det här blir verklighet. Det är inte så lätt alltså. Just jobbcoachningen tror jag nämligen är en snårskog som man inte hittar rätt i. Det är andra saker som måste till. Vårt ingångsvärde är just det.
När vi säger nej till just systemet med coacher innebär det inte att vi säger nej till allting som finns i systemet. Just kompetensutveckling, utbildning och stöd måste man ge arbetssökande, definitivt. Men jobbcoachning är inte lösningen. Det kan man göra på annat sätt, framför allt genom arbetsmarknadsutbildning och sådana saker.
Jag känner inte igen uttrycket "gurka i eget växthus". Vi är från Östergötland båda två. Jag kommer inte ihåg - 1998 var jag nog tillräckligt vuxen för att egentligen komma ihåg det, men jag gör inte det. "Sten i ett glashus" kanske men "gurka i eget växthus" är en ny sak. Det får vi kanske återkomma till en annan gång.