Herr talman! De som har ett hyfsat politiskt minne minns valrörelsen 1998. Den kom till en inte ringa del att handla om Amstrams och pling-och-plång-kurser. Dåvarande arbetsmarknadsminister Margareta Winberg fick stå till svars för mycket av det som misslyckades med arbetsmarknadspolitiken vid det tillfället. I Östergötland brukar vi tala om våndan av att kasta gurka i eget växthus, herr talman.
När det gäller coachning är en dryg miljard avsatt för den verksamheten under nästkommande år. Det motsvarar knappt 1,1 procentenhet av kostnaderna för arbetslösheten inom utgiftsområde 14. Det är en del, men inte den enda, av arbetsmarknadspolitiken.
Jag delar i mångt och mycket Ulf Holms inställning som han redogjorde för i sitt inlägg här. Coacher är bra, alternativa aktörer är bra och kvaliteten måste vara i fokus. Det är vår uppgift att se till att kvalitet hålls och att stödja Arbetsförmedlingen och andra i det arbetet.
Men jag delar inte Ulf Holms och vänsterkartellens vurm för höjda skatter och arbetsgivaravgifter i ett läge där man ändå måste ifrågasätta varför en fördubblad arbetsgivaravgift för unga eller indragen köpkraft för de sämst betalda i samhället ska leda till en bättre konjunktur. Det är för mig en gåta som jag önskar att Ulf Holm kunde utveckla för mig lite senare.
Jag var en av talarna på omställningsdagen den 2 december. Det var Trygghetsfonden TSL som anordnade den. Jag tänkte på det när jag hörde Sven-Erik Österberg här i debatten säga att coacher är som att plocka blåbär mitt i vintern.
Jag får citera från Trygghetsfonden TSL:s nyhetsblad som man släppte på den dagen: "En vanligt förekommande missuppfattning är att det är meningslöst med jobbcoachning i lågkonjunktur. Det är fel. Utfallet visar att jobbcoachning fungerar både i hög- och lågkonjunktur. En annan vanligt förekommande missuppfattning är att det inte finns några lediga jobb nu. Det är fel. Både TSL:s utfall och Arbetsförmedlingens statistik visar att det omsätts många jobb på arbetsmarknaden även nu och de flesta av de uppsagda ordnar ett nytt jobb ganska snabbt."
För protokollets skull vill jag säga att Trygghetsfonden TSL ägs av LO och Svenskt Näringsliv. Vad, Sven-Erik Österberg, skiljer Socialdemokraternas och Sven-Erik Österbergs syn på coacher från LO:s och Svenskt Näringslivs, parterna på svensk arbetsmarknad? Det skulle jag gärna vilja höra mer om.
Herr talman! Vi kan inte återupprepa misstagen från 90-talskrisen. Vi har inte råd med att ställa en halv miljon eller fler människor utanför för all framtid. Vi kommer inte att använda arbetsmarknadspolitiken som en passiv parkeringsplats för arbetslösa.
Nu mer än någonsin är matchningen viktig. Trots att tiderna är bistra förmedlas det jobb. Arbetsförmedlingen räknar med att bara i år kunna förmedla en halv miljon nyanmälda lediga platser trots den värsta lågkonjunkturen sedan 30-talet.
För mig blir då satsningar på omställning och utbildning centrala - att öka människors möjligheter att återgå till arbetsmarknaden eller studier. Vi kommer inte att kunna hitta ersättningsjobb till alla på kort tid. Däremot kan alla med rätt hjälp ta ansvar för möjligheter till omställning.
Låt mig därför påminna om att regeringen har förstärkt antalet utbildnings- och omställningsplatser med sammanlagt 180 500 helårsplatser från och med nästa år. Det innebär mer än en fördubbling av de aktiva arbetsmarknadspolitiska insatserna. Vi kommer inom något år att ha en kvarts miljon människor i olika jobbförberedande insatser. Det är närmare 5 procent av arbetskraften och därmed en av de högsta nivåerna inom hela OECD-området.
Herr talman! Coacher är naturligtvis inte hela svaret på arbetslöshetsfrågan. Men de är en viktig ingrediens för att öka möjligheterna till arbete.
(Applåder)