Herr talman! Bara för att lögner upprepas blir de inte mer sanna. I den här delen ska vi diskutera jobbcoacher och upphandlingen. Men som vi alla hör är det många olika bitar som hänger ihop. Ibland låter det som att jobbcoacher skulle vara det enda som vi har gjort. Arbetsmarknadsministern har varit tydlig med att så självklart inte är fallet. Jobbcoacher är
en
del, och en viktig del.
Sven-Erik Österberg tog upp neddragning och höjning av arbetsmarknadsåtgärder i sitt anförande. Det är helt korrekt. I en högkonjunktur ska vi inte ha de största insatserna i hela Europa på att låsa in människor i arbetsmarknadsåtgärder. Vi ska ha utbildning, ja, men inte i åtgärder. Däremot ska man se till att människor får möjlighet att komma tillbaka till arbete. När konjunkturen vänder är det lämpligt att i stället se till att öka, och det är det vi har gjort.
Det som nu händer under 2010 och 2011 är att vi ser till att det kommer ytterligare 23 000 nya utbildningsplatser. Vi satsar på 54 000 platser inom arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Vi satsar ytterligare 2 miljarder på en aktivitetsinsats som kallas Lyftet. Vi ser till att det går pengar till både coachning, arbetspraktik, praktisk kompetensutveckling och nya platser i arbetsmarknadsutbildning. Vi ser till att folkhögskolorna får ytterligare utbildningsplatser. Vi ser till att den kommunala vuxenutbildningen får både teoretiska och yrkesinriktade utbildningar. Vi ser till att antalet studenter som kommer att kunna utbilda sig inom yrkesvux blir drygt 28 000 under 2010 och 2011 och så vidare, och så vidare.
Det finns en stor insats när det gäller utbildning. Det är den ena delen. Men vi tror inte att allihop behöver ytterligare utbildning. Många av dem som blir arbetslösa har både en gedigen utbildning och lång erfarenhet och är redo att ta jobb. I dessa lägen handlar det om att se till att man både får hjälp via Arbetsförmedlingen där man blir inskriven och att man får möjlighet att få ta del av en coach.
Sven-Erik Österberg gjorde i sitt förra inlägg en liknelse med bärplockare som ska ut och plocka blåbär på vintern. Det låter som de gamla Amsåtgärderna. Jag blir nästan lite full i skratt. Det vi gör nu är att se till att ge dem verktyg så att de inte ger sig ut i skogen på vintern för att plocka blåbär. Vi ska tvärtom ge dem verktyg för att ge sig ut där det faktiskt finns jobb att få.
I detta gäller det att hela tiden komma ihåg en sak. Oppositionen försöker hela tiden ge en bild av att det är katastrofalt och att det inte finns några jobb. Om Arbetsförmedlingen förväntas förmedla en halv miljon jobb det här året vet vi att det är ungefär hälften av det totala antalet. Det är alltså en miljon jobb som förmedlas. Om man tittar på hur många som är sysselsatta i Sverige ser man att det var 4 882 000 människor som hade jobb i september 2009. Det är 152 000 fler än när vi tog över 2006. Det är klart att den politik vi driver spelar roll i detta.
Men vi ska inte tro att det finns plats i det första steget för allihop i en lågkonjunktur. Därför gäller det att ha insatser för dem som precis har blivit arbetslösa, där jag tror att jobbcoacherna kan ha en viktig funktion. Men det handlar också om att sätta in de åtgärder och insatser som krävs för dem som har varit långt från arbetsmarknaden under en längre tid.
Någonstans kan jag känna att den kritik som framförs från den samlade oppositionen egentligen inte handlar om någon artikel i Aftonbladet. I grund och botten handlar det om en misstro till småföretag. Det finns en misstro till människor, att de själva ska styra och ha en möjlighet att sitta vid ratten. Jag känner inte igen att Miljöpartiet har haft den synen. Det är lite spännande att se vad det finns för likheter och skillnader i den samarbetskonstellationen.