Herr talman! Först vill jag tacka Socialdemokraterna och Sven-Erik Österberg för en bra, viktig, belysande och stundtals riktigt rolig debatt.
Herr talman! I den värsta krisen sedan 30-talet stavas arbetslinjen aktiv arbetsmarknadspolitik och utbildning. Då är det viktigt att konstatera att vägen till arbete blir kortare med hjälp av coacher som en del av en aktiv arbetsmarknadspolitik. Vi har hört flera som har berättat om de andra delarna.
Det finns alla skäl i världen att vara ödmjuk inför det faktum att verksamheten startade den 17 augusti och att det har skett en snabb volymökning så att drygt 28 000 personer har fått coachningshjälp. Därför är det viktigt med uppföljning och utvärdering. Det kommer naturligtvis att ske, som på alla politikområden, genom ansvarig myndighet. Arbetsförmedlingen har omorganiserat sig för att bättre klara av upphandling och utvärdering på området. Det kommer självklart att utvärderas av departementet, av IFAU, av Riksrevisionen, av oberoende forskare och myndigheter samt medierna. Det är bra.
Oppositionen brukar oftast säga om vår politik att det är för lite och för sent. Men nu är klagokören en annan; nu är det för mycket för snabbt. Hur ska ni ha det egentligen?
Herr talman! Jag bara konstaterar att vi kanske inte kan hjälpa varje enskild person till det perfekta jobbet på kort tid när vi har den värsta lågkonjunkturen på sju decennier. Men tillsammans kan vi korta vägen tillbaka till arbetsmarknaden. Där är coacher ett viktigt inslag.
Låt oss inte glömma bort, herr talman, att framöver kommer varenda själ att behövas på svensk arbetsmarknad om vi ska ha råd med pensioner, sjukvård, skola och allt det andra vi tar för givet. Vi behöver fler på arbetsmarknaden. Coacher är ett litet instrument, ett bland många, för att det ska uppnås.
(Applåder)
I detta anförande instämde Mikael Cederbratt och Hillevi Engström (båda m) samt Fredrick Federley (c).