Herr talman! Det är en pågående global kris som har påverkat svensk ekonomi i allt högre grad. Ibland kan man fundera över valet av debatter. Oppositionen utgår från en tidnings granskning av en satsning som regeringen har gjort där underlaget för artikelserien dessutom inte kunde beläggas med ett enda autentiskt fall. Man drar i gång en debatt utifrån det och har inte något mer på fötterna. Det är det jag upplever under den här debatten. Det har inte kommit mer på fötterna.
Det vi har med oss tillbaka är självklart att vi har ett ansvar för att följa upp de satsningar vi gör. Det är ingenting som har kommit upp genom den här debatten. Det finns med när man går in och gör den här typen av satsningar och så kommer att ske. Men har arbetet inte pågått längre än några månader måste det också få en chans att sätta sig innan man kan göra utvärderingar och uppföljningar.
Den här debatten är lite spännande och intressant ändå, för någonstans lyssnar man in och försöker se vad Torbjörn Björlund, Ulf Holm och Sven-Erik Österberg från oppositionen säger när det gäller coachning. Den som är intresserad kan läsa i protokollet sedan och se att det skiljer rätt mycket. Det ska bli spännande att se hur de ska kunna komma överens om det här. Vi har en som vill förstatliga, en som tycker att det är jättebra och en som passivt säger att det nog egentligen är rätt bra fast inte som den här regeringen har gjort det.
Mina siffror på hur många det faktiskt är som arbetar i dag har jag inte tagit upp för att dölja den stora arbetslösheten. Däremot sätter jag dem i relation till vad som hade hänt om vänsterkartellen hade styrt. Då hade vi inte haft så många i sysselsättning och en ännu högre ungdomsarbetslöshet. Valet är egentligen rätt enkelt. Centerpartiet och alliansen står för en mångfald. Motsatsen till mångfald är enfald.
(Applåder)