Herr talman! Det nämndes i arbetsmarknadsministerns första inlägg att det var ett skitår 2009. Han levererade också att det kommer att bli besvärligt 2010.
Varför kommer det att bli besvärligt? En av förklaringarna är naturligtvis att vi saknar en aktiv politik från regeringen inom de här områdena.
Jag blir störd över, om man får uttrycka sig så, herr talman, Annika Qarlssons inlägg när hon berömmer sig av att det är fler i arbete nu än det var 2006. Det är det. Men Annika Qarlsson osynliggör totalt de närmare 30 procent ungdomar som inte har arbete i dag. Hon osynliggör alla de hundratusentals som är arbetslösa, de över 100 000 som är långtidsarbetslösa och som skulle behöva hjälp av samhället för att ta sig vidare.
Jag tycker att det är skrämmande att uttrycka sig på det sättet. Från Miljöpartiets sida vill vi inget hellre än att sätta individen i centrum. Det är individer som drabbas av arbetslöshet på grund av konjunkturkänsliga områden eller på grund av klimatkrisen.
Det är sant. Även i Miljöpartiets Sverige kommer vissa företag att få lägga ned, nämligen de företag som förstör miljön. Då ska inte enskilda människor drabbas. Då måste vi ha ett samhällsansvar som säger att vi kan erbjuda utbildning, jobb och också jobbcoachning.
Det är inte så, Désirée Pethrus Engström att vi från oppositionen pratar illa om jobbcoachning. Vi försöker få svar på vilken kvalitetssäkring regeringen har när det gäller jobbcoacherna. Och varför är jobbcoachning det enda svaret i en aktiv arbetsmarknadspolitik? Det är så regeringen har framställt projektet jobbcoachning.
Från Miljöpartiets sida har vi inget emot jobbcoachning, men det är inte det enda som behövs. Det behövs också aktiva åtgärder för att försöka få in människor i arbete. Vi måste ha en aktiv politik för att skapa nya arbeten.
Hans Backman och Annika Qarlsson, läs på! Miljöpartiet har lagt fram förslag om sänkta arbetsgivaravgifter för småföretagare, om sänkta arbetsgivaravgifter för soloföretagare för att de ska våga anställa den första.
Vi har också lagt fram förslag på företagsvikariat och utbildningsvikariat. En person som redan har ett arbete men som kanske jobbat 10-15 år och har en företagsidé ska få chansen att under högst ett år med en viss ersättning från staten pröva på att starta det egna företaget. Samtidigt låter man en person som är arbetslös få en fot in på arbetsmarknaden.
Det absolut viktigaste är att människor inte tappar fotfästet i samhället. Gör de det blir det jobbigt för individen, och det blir dyrt för samhället. Ett sådant samhälle vill vi inte ha. Regeringen har kalla handens politik. Det har inte Miljöpartiet, Vänstern och Socialdemokraterna.
Vi har lagt fram förslag för att få en aktiv arbetsmarknadspolitik, där också jobbcoachning från de privata aktörerna är en viktig del. Jag nekar inte till det. Jag tycker att det är bra. Jag tycker att många av dem har gjort ett bra jobb. Men om man inte förstår att en upphandling med över 900 företag kan skapa problem måste man vara lite naiv - ursäkta, herr talman.
Men det är inte lätt, och det har skett snabbt. Därför blir det än viktigare att det utvärderas ordentligt hur det har fungerat med de privata aktörerna. Det är inte för att sätta åt de privata aktörerna utan för att säkerställa att de seriösa företagen överlever och att den enskilde individen kan få bästa möjliga stöd och utveckling från samhället och skattebetalarnas insatser.