Fru talman! Statsministern sade att uppföljningen
när det gäller sysselsättningspolitiken i de enskilda
länderna skall vara lika effektiv som uppföljningen
när det gäller konvergenskriterierna för den monetära
unionen. Men för konvergenskriterierna för den mo-
netära unionen har det ju fastlagts väldigt precisa mål
i fråga om inflation, budgetunderskott, statsskuld,
kursstabilitet osv. Det är väldigt tydligt vad man avser
att uppnå i konkreta siffror.
Sysselsättningen däremot är en social uppgift. Jag
menar dock att det även här går att sätta upp mål i
form av siffror. Det gjorde ju t.ex. Jacques Delors i
fråga om halveringen av arbetslösheten. Andra mål
skulle kunna vara att ungdomar under 25 år inte skall
behöva gå arbetslösa mer än 100 dagar, att långtids-
arbetslösa inte skall behöva vara arbetslösa i mer än
450 dagar, att större företag skall vara skyldiga att ha
en praktikant per 50 anställda osv. Den typen av kon-
kreta mål kan man naturligtvis tänka sig i ett särskilt
protokoll.
Förs det över huvud taget någon diskussion om
att sätta upp sådana konkreta sociala mål när det gäl-
ler sysselsättningen?