Fru talman! Det finns säkerligen sådana krafter
som vill urholka arbetsrätten och öka lönespridning-
en. Det är inte den svenska regeringens modell. Vi har
tänkt oss att gå fram på tre vägar.
Den ena är att i fördraget lägga fast ett sysselsätt-
ningskapitel eller att på motsvarande sätt slå fast att
rätten till arbete är en fråga som vi prioriterar högt.
Den andra, som redan är på gång, är att utarbeta
nationella sysselsättningsprogram där vi kan lära av
varandra. Det skall ske en uppföljning så att man ser
hur länderna lever upp till de program som de har lagt
fram. Det blir alltså en press, precis som när det gäller
konvergensprogrammet, från ländernas sida att verk-
ligen leva upp till att åtgärder skall vidtas. I samband
med Madridmötet pekade vi ut två områden. Det
gäller långtidsarbetslösheten - som generellt är
mycket värre i de övriga länderna i Europa än i Sveri-
ge - och ungdomsarbetslösheten.
Den tredje är den åtgärd jag nyss angav, nämligen
att vi försöker få till stånd en ökad samordning av den
ekonomiska politiken. Det är sådana initiativ som jag
anser är helt avgörande för om vi skall klara uppgiften
att pressa ned arbetslösheten. Det är också på det
området vi nu har fått ett starkt principiellt stöd i
samband med mötet i Madrid.