Fru talman! Jag vill först passa på att göra ett till-
rättaläggande. Det är inte så att vi i Vänsterpartiet på
något sätt är oklara när det gäller att ge fullt stöd åt
försöken att åstadkomma ett ökat samarbete mot ar-
betslösheten i EU. Vi vill att det här samarbetet skall
vara mellanstatligt, och vi tycker att det kan bygga på
de principer som statsministern själv nämnde på en
socialdemokratisk partikongress, nämligen att det är
fråga om försök att lyfta upp en Keynesiansk politik
på Europanivå.
Men problemet för oss är att vi har den övertygel-
sen att EMU-processen omöjliggör detta. Det är ett
uttryckligt omöjliggörande av den typen av ekono-
misk politik. Man kan helt enkelt inte sätta upp kon-
kreta mål mot arbetslösheten, därför att det blir en
restpost när man har tagit hänsyn till de s.k. konver-
genskraven.
Jag vill till sist fråga statsministern följande: Vi
hör här hur exempelvis Lars Tobisson och Sonja
Rembo tolkar allmänna uttalanden om att satsa på
arbetslösheten. Det ställer både högern och vänstern
upp på i EU-sammanhang. Är det en riktig tolkning
som jag gör, dvs. att anledningen till att det går att få
enhällighet kring dessa mycket abstrakta och allmän-
na målformuleringarna är att man lägger in så radikalt
olika meningar i vad man konkret skall göra mot
arbetslösheten?