Fru talman! Det europeiska rådets möte i Madrid
den 15-16 december utgjorde avslutningen på ett
mycket framgångsrikt spanskt ordförandeskap i den
europeiska unionen. Rådet fattade en rad för Sverige
och Europa mycket viktiga beslut, bl.a. om syssel-
sättningen, den europeiska gemensamma valutan,
EU:s utvidgning och regeringskonferensen 1996.
Kampen mot arbetslöshet och för ökad tillväxt och
sysselsättning fick en central roll under toppmötet. I
inledningen till toppmötesdeklarationen slås fast att
det huvudsakliga sociala, ekonomiska och politiska
målet för den europeiska unionen och dess medlems-
stater är att skapa nya arbeten.
Madridmötet har ytterligare konkretiserat och ut-
vecklat både en gemensam strategi och gemensamma
mål för medlemsländernas arbete. På fyra sidor i
slutsatserna från mötet redovisas på ett detaljerat sätt
hur detta bör ske. Man kan i texten utläsa ett tydligt
genomslag för det nordiska synsättet på arbetsmark-
nadspolitiken som en del i den ekonomiska politiken.
Satsningar på aktiv arbetsmarknadspolitik, miljö och
utbildning lyfts fram. Dessutom redovisas höjda am-
bitioner vad gäller bl.a. ungdomars inträde på arbets-
marknaden och åtgärder för att förhindra långtidsar-
betslöshet.
Från svensk och nordisk sida drev vi i Madrid
kraftfullt att uppföljningen av de nationella syssel-
sättningsprogrammen skall bedrivas lika effektivt som
arbetet med konvergenskriterierna. Genom toppmö-
tets beslut etableras nu regelbundna former för upp-
följning av de nationella programmen. Därmed skapas
ett forum där finans- och arbetsmarknadsministrarna
löpande och gemensamt kan värdera hur de olika
metoder som varje land valt i kampen mot arbetslös-
heten lever upp till unionens gemensamma mål för
sysselsättningspolitiken. Detta är ett viktigt steg i
strävan att gå vidare i kampen mot arbetslösheten.
Vid Cannesmötet i juni gjordes ett genombrott i
försöken att få gehör för att studera möjligheten att
bättre samordna den ekonomiska politiken och struk-
turpolitiken i syfte att bl.a. kunna möta kommande
lågkonjunkturer med gemensamma insatser. Från
Madridmötet finns nu ett uppdrag till kommissionen
att fortsätta arbetet på detta område. Vi kommer från
regeringens sida att aktivt följa arbetet med den rap-
port som nu är beställd till toppmötet i december
nästa år i Dublin.
Den fråga som fick mest uppmärksamhet under
toppmötet var EMU och de beslut om den gemen-
samma valutan som fattades. Det s.k. referensscena-
riot, dvs. tidtabell och regler för övergången till den
gemensamma valutan, kunde i huvudsak antas. Nam-
net på den valutan blir som bekant euro.
Viktiga klarlägganden om tidtabellen gjordes. Un-
der 1996 kommer kommissionen att ingående studera
vilka relationer som bör gälla mellan de länder som
kommer att delta i EMU:s tredje fas och dem som står
utanför. Förhoppningsvis kan riktlinjerna för dessa
förhållanden fastställas senast vid halvårsskiftet 1997.
Detta skulle i sin tur ge ett viktigt underlag för vårt
nationella beslut om deltagande av denna riksdag
under hösten 1997. Tidpunkten för beslut om vilka
länder som kvalificerat sig för deltagande i den tredje
fasen fastställdes av Madridmötet till början av 1998,
något som den svenska regeringen stödde.
Jag är mycket tillfredsställd över att EU:s utvidg-
ning av toppmötet slogs fast som både en politisk
nödvändighet och en historisk möjlighet för Europa.
Detta var en av den svenska regeringens viktigaste
frågor inför Madridmötet.
Vi har också varit angelägna om att förhandlings-
processen skall kunna inledas samtidigt för alla kan-
didatländer. Också där är jag nöjd med resultatet.
Likabehandlingen av alla ansökarländer har tydligt
markerats. I slutsatserna från mötet sägs också att
målsättningen är att den inledande förhandlingsfasen
för samtliga länder skall kunna sammanfalla med den
som redan bestämts för Cypern och Malta. Från det
möte med ansökarländerna som ägde rum under
toppmötets andra dag noterar jag att dessa var mycket
nöjda med uttalandet.
Det var inte avsikten att toppmötet skulle diskute-
ra de sakfrågor som skall behandlas av den komman-
de regeringskonferensen. Den svenska regeringens
målsättning inför Madridmötet var att få till stånd en
samsyn kring den breda ansats inför konferensen som
rapporten från Reflexionsgruppen ger uttryck för. Här
kan jag konstatera en fullständig framgång för detta
synsätt. Förhandssignalerna om att vissa länder öns-
kade en mer insnävad dagordning bekräftades inte vid
toppmötet.
När regeringskonferensen formellt inleds i slutet
av mars i Turin bör det vara möjligt att få till stånd en
bred diskussion om hur unionen bör förändras för att
bli bättre rustad att ta sig an stora frågor som syssel-
sättning, miljö m.m. Jag noterar också med glädje att
vi fick gehör för vårt förslag om att information lö-
pande skall lämnas under regeringskonferensens gång
till EES-länderna inklusive Norge och Island.
I de fyra viktigaste frågorna på toppmötet - sys-
selsättningen, EMU, utvidgningen och regeringskon-
ferensen - anser jag således att resultatet av toppmö-
tet var mycket tillfredsställande.
Låt mig också kort kommentera några övriga be-
slut från mötet.
På svenskt förslag innehåller slutsatserna från
toppmötet ett särskilt avsnitt om Östersjösamarbetet.
Kommissionen uppmanas att presentera en ny rapport
om EU:s Östersjöstrategi till det regeringschefsmöte
som jag inbjudit till i Visby i maj nästa år.
Ett särskilt avsnitt om jämställdhetsarbetet åter-
finns i slutsatserna. Den här gången behövde vi inte
från svensk sida särskilt insistera på att så skulle vara
fallet, vilket jag ser som ett litet men betydelsefullt
tecken på att frågans vikt blir mer och mer accepte-
rad.
Genom att det europeiska rådet godkände en rap-
port från en expertgrupp om narkotikafrågor har för
första gången ett indirekt uttalande mot knarkliberali-
sering gjorts från högsta nivå inom EU.
I viktiga utrikespolitiska frågor, bl.a. situationen i
f.d. Jugoslavien och Ryssland, gjordes gemensamma
uttalanden.
Det finns också några områden där jag inte är fullt
tillfredsställd med resultatet av toppmötet. Tyvärr
ansåg sig Storbritannien ännu inte redo att acceptera
vare sig utökad kompetens för EU-domstolen rörande
Europolkonventionen eller EU:s handlingsprogram
mot rasism och främlingsfientlighet. Vidare var det
beklagligt att frågan om koldioxidskatt ännu inte
ansågs redo för någon ingående diskussion.
På detta mitt sista EU-toppmöte fann jag också
anledning att väcka tanken på hur diskussionerna på
toppmötena skulle kunna bli mer folkligt förankrade.
Jag drog en parallell med de stora konferenser
som FN anordnat om miljö, social utveckling och
kvinnofrågor och pekade på den viktiga roll som
frivilligorganisationerna spelat för att berika diskus-
sionerna på dessa toppmöten. Som bekant har Marit
Paulsen nyligen fört fram sådana idéer i en artikel i
Dagens Nyheter. Jag framlade inte några konkreta
förslag i frågan men noterade att idén som sådan
väckte gehör hos ett par av mina regeringskolleger.
Sammantaget anser jag att toppmötet i Madrid re-
sulterade i slutsatser som vi från svensk sida har all
anledning att vara nöjda med. I för oss centrala frågor
i det europeiska samarbetet har EU visat besluts- och
handlingskraft och angivit en tydlig färdriktning.
Toppmötet ger ett gott underlag för ett fortsatt aktivt
svenskt engagemang i EU också under 1996.