Fru talman! Statsministern inledde sin redovisning
med att tala just om sysselsättningen, och han fram-
höll som en stor svensk seger att man har fått in
skrivningar om sysselsättningen i Madridöverens-
kommelsen. Det är bra att man är överens om att
sysselsättningen är ett problem som behöver lösas.
Det är inte svårt att få ihop den typen av skrivningar.
Frågan kommer då upp hur man bär sig åt för att
åstadkomma detta, hur de nya jobben skall skapas.
Jag blir orolig när jag lyssnar på statsministern.
Det skall uppenbarligen inte ske genom avregleringar
på arbetsmarknaden eller genom en bättre lönebild-
ning; två punkter som finns med i Essenprogrammet.
Dem skriver statsministern inte under på. Däremot
talar han om en ökad samordning av den ekonomiska
politiken.
Då vill jag fråga: Var det verkligen enighet på
bred bas vid Madridmötet om att det är den vägen vi
skall gå fram? Eller finns det möjligen en klyfta mel-
lan dem som förordar den svenska socialdemokratiska
linjen och dem som förordar ekonomisk tillväxt, av-
reglering och strukturförändringar i stället för en
arbetsmarknadspolitik av svensk AMS-modell? Jag
skulle vilja höra statsministern utveckla detta ytterli-
gare. Vad består egentligen den omtalade enigheten
av?