Herr talman! Med anledning av utskottets avslag
på motion Bo 284, Tillägg i Plan- och Bygglagen om
konstnärlig gestaltning av vår gemensamma miljö,
känner jag mig föranledd att göra ett kort inlägg i
dagens bostadspolitiska debatt, även om timman är
sen.
Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag är
besviken. Avslagstexten i betänkandet visar att ut-
skottet kanske inte riktigt har förstått poängen i mo-
tionen.
Att underlätta en plan- och byggprocess så att det
totala resultatet av bostadsbyggandet blir både bättre
och billigare trodde jag låg i utskottets intresse. Det
varken kostar mer eller tar längre tid - tvärtom, det
kostar mindre och tar mindre tid att göra rätt från
början.
För oss motionärer är det här en mycket angelä-
gen fråga ur flera perspektiv. Därför tänker jag passa
på att här i kammaren klargöra vad vi menar med
motionen och varför den är så viktig.
Konstnärlig gestaltning, eller offentlig utsmyck-
ning som vi tidigare uttryckte det, är en viktig del av
kulturutbudet i människors vardag, inte minst för barn
och ungdomar. En miljö med konstnärlig gestaltning
har en helande effekt. Människor mår bra av möte
med konst i sin vardag, i bostadsområdet, vid pen-
deltågsstationen, på torget, på arbetsplatser, på skolor
osv. En stimulerande miljö höjer livskvaliteten. Män-
niskor blir friskare och deltar i samhällsdebatten i
större utsträckning.
Konsten är för alla. Konsten är en allemansrätt,
precis som bostaden, skolan, sjukvården - ja, vår
välfärd. Konsten och kulturen är en del av välfärden.
Det spelar ingen roll hur vackra hus vi bygger om det
inte finns konstnärlig gestaltning i miljön.
I dag finns det en riktlinje om att 1 % av bygg-
kostnaden avsätts för konstnärlig gestaltning, den s.k.
enprocentsregeln. Men flertalet kommuner följer inte
riktlinjen över huvud taget. Och även om alla kom-
muner, landsting och privata byggherrar avsatte 1 %
av byggkostnaden till utsmyckning så är det ett trub-
bigt instrument att enbart ha en enprocentsregel.
Problemet är att vid planering och projektering av
offentliga byggnader avskiljs ofta den del som rör den
konstnärliga gestaltningen från den övriga planpro-
cessen. Det tekniska regelverkets krav genomförs
medan den konstnärliga gestaltningen hanteras vid
sidan om i en senare process. Det betyder att plane-
ringen av gestaltningen inte är i fas med övrig plane-
ring och försvårar och fördyrar genomförandet. Allt
som kommer in sent i en process fördyrar.
Men det handlar inte bara om pengar. När den
konstnärliga gestaltningen först kommer in i slutske-
det är det inte heller ovanligt att kommunens tjänste-
män inte bara medverkar vid projekteringen av den
konstnärliga gestaltningen utan också verkställer den
utan medverkan av yrkesverksamma bild- och form-
konstnärer. Och det kan jag ju inte tro att utskottet
tycker är acceptabelt.
Detta är verkligheten i dag, och eftersom det 1998
infördes bestämmelser i Plan- och bygglagen som
syftar till att estetiska värden ska beaktas och det
enligt utskottets mening är ett värde i att kraven på
estetiska värden i bebyggelsen kommer till tydligt
uttryck i lagstiftningen kan jag inte förstå att utskottet
avslår motionen, vars genomförande skulle göra plan-
och byggprocessen enklare, smidigare och billigare.
En plan- och byggprocess där hela processen startar
samtidigt ger dessutom bättre förutsättningar för bra
upphandling och ett ökat brukarinflytande.
En annan mycket viktig konsekvens av förslaget
är att det skapas fler arbetstillfällen för våra yrkes-
verksamma konstnärer, och det behövs.
Bestämmelserna, som trädde i kraft den 1 januari
1999, innebär som utskottet skriver bl.a. att en este-
tisk utformning av bebyggelsen m.m. uttryckligen
anges som ett allmänt intresse som ska beaktas vid
planläggning och lokalisering av bebyggelse. Dessut-
om ställs krav på att byggnader ska ha yttre form och
färg som är estetiskt tilltalande. Anser inte utskottet
att det även är ett allmänt intresse med den konstnär-
liga gestaltningen?
Utskottet skriver i betänkandet att det inte är be-
rett att föra dessa krav så långt att det också kommer
att omfatta konstnärlig utsmyckning av det slag som
motionärerna åsyftar.
Jag undrar vad det finns att förlora med en tidig
planering? Att vi ska ha konstnärlig gestaltning är vi
ju överens om eftersom vi har en riktlinje att 1 % av
byggnadskostnaden ska användas till just konstnärlig
gestaltning. Strävar vi inte efter ett bättre resultat av
hela boendemiljön? Är det bara husens utseende som
är viktigt? Som jag tidigare nämnde visar ett antal
rapporter att konsten i människors vardag har stor
betydelse för välbefinnandet.
Tillägget i PBL 1998 gäller arkitektur, formgiv-
ning och design. På samma sätt tycker då vi att den
konstnärliga gestaltningen mycket enkelt kan föras in
i Plan- och bygglagen.
Herr talman! Jag tänker inte yrka bifall till motio-
nen utan återkommer med frågan i en interpellation
senare.