Herr talman! Det är nu 15 månader sedan som re-
geringen gav fyra operatörer tillåtelse att bygga tredje
generationens mobiltelefoninät. Tillstånden var gratis,
men i gengäld krävdes att näten ska täcka in mer än
99,8 % av befolkningen inom högst tre år. Tyvärr
glömde regeringen en viktig parameter vid den gene-
rösa utdelningen av tillstånden, och det var vikten av
samordning av miljökonsekvenser både vad gäller
landskapsbild och kulturmiljö.
De nya näten kan komma att kräva ca 60 000 nya
antenner eller basstationer för att uppnå full täckning.
Om operatörerna däremot samordnar sina insatser kan
antalet master, enligt Svenska Kommunförbundet,
minskas till 10 000 i hela landet. Det är dock tvek-
samt om någon sådan vilja finns hos operatörerna.
Möjligheten att från statens sida kräva samordning
gick synbarligen om intet på grund av de begränsade
villkor som uppställdes vid upphandlingen av licen-
serna. Utan andra krav än på täckningsgrad och
byggtid står också kommunerna svaga att i samband
med bygglovsprövningen kräva samordning och
hänsynstagande till natur- och kulturvärden. Operatö-
rerna kan i en eventuell prövning av beslut i bygg-
nadsnämnd, med hänvisning till de åtaganden som
gjorts vad gäller täckningsgrad och utbyggnadstakt,
hävda att reduktionen av antalet master är av under-
ordnad betydelse.
Inte bara natur- och kulturvärden hotas av en
mycket kraftig utbyggnad av mobilmaster. Vi vet
ännu för lite om konsekvenserna på människors hälsa
av strålningen från dessa master. Forskningen på
området är ung, och det är därför av vikt att antenner
och master placeras så att de boendes oro för strål-
ning begränsas.
På regeringens uppdrag har Boverket belyst den
inverkan en utbyggnad kan få för främst natur- och
kulturvärden. Det centrala budskapet i Boverkets
rapport är att operatörerna så långt som möjligt bör
samordna sin radioplanering och samnyttja telemas-
terna. En sådan samverkan som Boverket efterlyser
har vi dock i praktiken sett mycket litet av. Förutsätt-
ningar för kommuner och för Boverket att vara pådri-
vande i samordningen saknas i dagsläget.
I en interpellationsdebatt den 5 februari i år med
vikarierande miljöministern Lena Sommestad ställde
jag frågan om vad regeringen tänkte göra för att rätta
till sitt misstag vid utdelningen av tillstånden när det
just gäller samordningen av masterna. Vikarierande
miljöministern svarade att kommunerna visst inte står
svaga vid bygglovsprövningen och att de visst kan
kräva samordning och hänsynstagande till natur- och
kulturvärden.
Svaret övertygade inte, och det stämde dåligt med
byggnadsnämndernas erfarenheter runt om i landet.
Faktum kvarstår att våra byggnadsnämnder står
maktlösa inför regeringens krav på full utbyggnad
inom en begränsad tid och operatörernas hänvisning
till konkurrenssituationen.
Regeringen har misslyckats när det gäller att han-
tera tillstånden för mobilnätsutbyggnaden!
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 3.